Och lika snabbt tog det slut.
Allt vändes upp och ner.
Alla framtidsplaner. Alla kamper om vem som ska få mest täcke eller hinna gå på toa först. Alla drömmar om vilka platser vi skulle åka till. Alla fina samtal om vad som egentligen är viktigt i livet. Alla gånger du höll i mig när jag var på väg att falla. Alla gånger du blev arg när jag inte lyssnade fastän det kanske mest bara var för att jag ville höra din röst.
Hela min världsbild har nu rämnat och ibland måste jag tänka på att jag måste bara komma ihåg att andas ett andetag till. Och ett till. Och ett till.
För plötsligt tar någons känslor slut och plötsligt finns det en person kvar. En som blir lämnad bakom när den andra går vidare.
Det finns en sak jag hela tiden tänker och det är vad fan jag kunde gjort annorlunda.
Annorlunda för att det inte skulle bli så här.
Ett andetag till.
Annorlunda för att hitta dig mitt i stormen och få dig att se oss.
Se vad vi var.
Men nu finns det inget vi längre.
Nu är det ett du och ett jag.
Han tog hela min värld med storm.
Och jag blev ensam kvar i kaoset som blir när en storm gått förbi.
Ett andetag till.