Hejhej gänget! Hur mår ni? Hos mig har det varit lite skakigt senaste dagarna, men så kommer mitt mående till en brytpunkt, från att varit på botten, så måste jag få må bättre för att överleva, och helt plötsligt så kände jag för att skryta lite. För vet ni, jag har gjort ett par saker i mitt liv som jag är riktigt riktigt riktigt stolt över. Tio av de sakerna kommer här:
Jag har drivit Clara Färdiga Gå i tre år nu.
Tre år av träningsevent, av personlig träning, gruppträning och massage en sväng där mitt i (som jag la ner för alla äckliga gubbar jag tröttnade på). Riktigt nöjd över det. Utmaningar deluxe, men så är det nog alltid att driva eget tror jag.
Jag har varit huvudtränare för Örebro Roller Derby i två år.
Och de var nog mina två mest utvecklande år i min ledarutveckling någonsin. Att vara ungdomsledare i kyrkan utvecklar mycket, men att vara tränare för både de som är lika gamla som en själva, men också dubbelt så gamla, och i en sport jag från början hade noll koll på, ja, det utmanar ju enormt som ni kanske förstår.
Kommer ihåg mina första träningar när vi var typ 2, ibland 4. Och sen andra träningar, i slutet, när vi inte riktigt fick plats i hallen vi var i.
Att jag överlevt 3 år på Örebro Universitet.
Snart har jag nog min examen i handen också. Vet inte vad jag väntar på riktigt, men något beslut väntar jag på från min handledare tror jag….. Aja, den kommer säkert snart.
Jag kommer jobba som gruppträningsinstruktör på ett sporthotell i vinter.
Något som varit min dröm sen jag var liten. Kommer typ kunna ta såna här sköna bilder ca varje dag i tre månader.
Jag startade integrationsprojektet Fotboll För Alla Tjejer.
Ett gäng tjejer hade precis anlänt till Örebro. Ensamkommande tjejer. Flyktingar. Till en stad där de mötte mest hat.
Och så drog jag och några av mina bästa vänner igång projektet FFAT. En timme i veckan spelade vi fotboll i ÖRUs lokaler.
- SVT och SR P4 Örebro och Sv K tidning kom och intervjuade oss.
- Musikhjälpen kom och var med på en träning.
- Pia Sundhage kom och var med på en träning.
Sjukaste grejen ändå. Pia Sundhage frågade mig hur det var att vara tränare för så unga spelare, när de inte kan språket. Och jag frågade hur det var att vara landslagstränare för USAs landslag liksom.
Sjukt faktiskt.
Jag blev utsedd till årets medlem i Stora Influencerpriset 2017
Yeah bruh, that’s me.
Blev intervjuad av Bossbloggen.
I samband med att jag drev FFAT och var tränare för ÖRD.
I 9 månader pluggade jag engelska i Oxford
… och kom ut med högsta betyg, och var en av 3 som fick högsta betyg det året. Eller eventuellt 4 personer. Minns inte exakt.
Sorry för en suddig Oxford-bild, men tänkte bara se om någon av er känner igen byggnaderna där bakom? Från en viss engelsk bokserie, eller filmserie då, kanske den kändaste serien någonsin. Första scenerna fick de nämligen tillåtelse att spela in där, så har stått i samma trappa som de där personerna har.
Jag genomförde en GMU
… i vintras och insåg mycket om mig själv under den tiden. Lärde mig mycket faktiskt, om vapen, om krig, om försvarsarbete, om mig själv, om grupper, om hantering av situationer och att det alltid alltid alltid kan bli kallare.
Att jag är jag
Och jag har inte mycket annat än mig själv. Att jag har vågat gå vidare från ett breakup där det breakupet tog död på mig. Att jag äntligen börjat gå hos en psykolog. Att jag kan om jag vill. Att jag är jävligt bra på att leda grupper. Att jag är en jävel på att engagera om jag vill. Att jag vågar gräva i min ångest, även om det kommer innebära flera kvällar som den jag hade igår när jag bara låg och grät hela kvällen. Att jag har fantastiska vänner runt mig som jag älskar med hela mitt hjärta. Att jag har ett företag som går runt, och fler och fler vill anlita mig. Att jag har en familj nere i Småland som alltid är där. Att jag klarar av det jag vill, även om jag får slåss för min egen sak ofta, men gör jag som magkänslan säger så blir det oftast väldigt rätt.
För jag har en miljon drömmar och de vill jag att de ska slå in.