• Tankar

    Att börja träna efter att ha varit sjuk

    Nu kanske jag jinxar allt och säger att jag är frisk och blir sjuk igen imorgon, MEN jag tror jag är helt frisk nu. Snorar inte, hostar inte, har inte huvudvärk.

    Är bara jättetrött och blir andfådd av minsta lilla fortfarande.

    Så…. hur gör man för att börja träna igen och komma igång med allt när man vart sjuk? Antingen bara en liten förkylning eller om ni också vart sjuk lääänge.

    För det första så är det bra att prova att ta någon dags extra vila om du har tid och möjlighet för det, för hur drygt är det inte att komma igång med träningen igen och så blir man sjuk DIREKT för att kroppen inte helt är med på banan, trots att det kändes så.

    Så först någon dag mer i soffan.

    Och sen börja med korta promenader. 10-15 minuter, och se hur det känns efteråt när du kommer hem.

    Ta en långsam cykelrunda på 30 min och känn efter om flåset känns behagligt eller skitjobbigt.

    Kanske kan du göra ett yogapass hemma, eller testa om du orkar dammsuga lite. Åtminstone är det så för mig, att om jag orkar städa lägenheten (och framförallt vill göra det för att man är så rastlös,) så är man frisk).

    Vad ska man köra för pass sen då?

    Det beror såklart på vad man brukar göra i vanliga fall, men jag hade valt ett pass som är lite lugnare och kanske inte riktigt involverar helkroppsövningar.

    Om man gymmar hade jag valt lite tricepspressar och bicepscurls, lite tåhävningar kanske, någon enklare rodd för ryggen och lite lugn cykling kanske.

    Hade jag tränat hemma hade jag kört lite lugna minibandsövningar och försökt hålla pulsen nere, kanske tränat lite balans, och mest tagit det lugnt.

    Ska man köra någon typ av kondition hade jag verkligen tagit det lugnt, testat med kanske lite lugna intervaller, där man varvar lugn jogging med att gå och gjort det max 30 minuter.

    Orkar man och känns det bra, ja, då ökar man först nästa dag.

    Känns det inte bra, ja, då backar man och vilar dagen efter.

    En dag i taget. Lite lugnt och långsamt kommer man tillbaka.

    För vem orkar bli sjuk ännu en gång? Inte jag åtminstone.

  • Blogg

    Att testa din fysiska förmåga

    testa din fysiska förmåga

    Att testa vad man går för kan vara både bra och kul, om man gör det på rätt sätt.

    Många mäter sina träningsresultat i hur man ser ut, och jämför ”före” och ”efter”, men det här är något jag tycker är helt fel.

    Istället borde man jämföra sig själv med hur man presterar, och testa utveckling i övningar, i utförande etc.

    Vissa saker är enkla att testa utförande i, andra är svåra, vissa saker kan man mäta kilon, andra hastighet och vissa handlar mer om teknik.

    Marklyft är en bra övning att testa maxstyrka i, och det går att se ganska lätt om personen har blivit starkare eller ej.

    En bra (och rolig) övning att mäta sin utveckling i.

    Men det går lika bra att se över tekniken. Se om tekniken på 50 kg har blivit något bättre efter 6 veckors teknikträning i marklyft.

    testa din fysiska förmåga

    Att testa din fysiska förmåga

    Lite såhär kan man tänka i många andra saker också, exempelvis löpning.

    Man kan mäta antal kilometer man orkar springa på en viss tid, men man kan också mäta antal kilometer man orkar totalt, eller tid per kilometer.

    Teknik i löpsteget går att se förbättringar i, fotisättning, hur höften rör sig under löpningen och hur mycket du studsar upp och ner.

    Man kan mäta utveckling i hastighet, man kan mäta styrka i motvind, och man kan mäta alla möjliga roliga saker, allt för att testa din fysiska förmåga.

    testa din fysiska förmåga

    På samma sätt kan man tänka med olika yogarörelser, man kan filma och fota och se hur man gör en rörelse idag vs om en månad eller ett år.

    Man kan också mäta känslor, som att man gör samma pass en gång varje månad, och ser utvecklingen i hur det känns. Blir det enklare eller är det samma känsla?

    Ikväll pratar jag mer om det här med att testa din fysiska förmåga i facebookgruppen, haka på liven kl 20 vetja.

  • Clara Färdiga Gå

    Planering för de tre sista månaderna

    … är skitjobbigt att sätta mentalt just nu, men har gjort det.

    Helt ärligt? Jag har riktigt jobbig ångest för resten av det här året, för jag vet inte om jag kommer klara av att hålla min planering.

    Nu har jag väl haft fler sjukdagar än friska dagar, inkl alla skadade dagar, det här året, och jag är så INNERLIGT trött på att få käppar i hjulet gång på gång på gång.

    Men man får ju försöka.

    Så planerna för de sista tre månaderna är satta, och vi får se om det går att genomföra allt.

    Träningsmässigt

    Mina mål att sätta PB i marklyft har jag dock släppt. Knäböjen kommer jag sätta PB i garanterat, så länge jag får till typ 8 veckors bra träning, men marklyften får jag lägga på hyllan tills vidare. Jag kommer inte komma upp på 150kg på ett bra tag i marken.

    Kanske borde träna för ett PB i bänk istället…?

    Jag vill börja om med min chinsträning, börja om och jobba med musklerna igen i överkroppen.

    Och så är det verkligen dags att börja springa igen för ett visst maraton i vår. Vill få in mängdträning igen. Många korta pass.

    Företagsmässigt

    Förutom att ta hand om mina pt-kunder och ge dem all hjälp de behöver, och göra klart kursen jag läser på uni, så har jag lite olika projekt jag vill fortsätta jobba för.

    Varje söndagskväll den här hösten sänder jag live i min tid för träning, och pratar om olika ämnen. Ikväll är ämnet fysiska tester.

    Förutom det är planen att fortsätta jobba upp min youtubekanal, vill gärna ha ganska många fler prenumeranter innan året är slut, så för att nå det målet har jag planerat att göra en yogajulkalender bland annat.

    Och sen har jag en lång lista med övningar och andra filmer som behöver spelas in, saker jag vill lägga ut och så vidare.

    Och lite allt möjligt.

    Om det nu går. Om jag nu är frisk resten av året och är utan skador.

  • Blogg

    Drömmer om att kunna springa igen

    Bild från 2016, baby face haha

    Om att orka träna igen. Om att orka lyfta en skivstång med 100kg.

    Eller bara orka gå ett varv i lägenheten och inte få andnöd av det.

    Om att känna att jag har energi till allt jag vill göra.

    För jag har så många idéer, så mycket jag vill göra.

    Så många tankar på projekt jag vill starta.

    Så mycket jag vill göra i företaget.

    Men jag orkar inte. Hujedamig vad jag är trött på att vara sjuk.

    Längtar ut i skogen, längtar efter att röra på mig, längtar efter att springa backe upp backe ner i spåret. Känna vinden, hur det duggregnar mot kinden.

    Orka röra på mig.

  • Blogg

    Fyra veckors sjukstuga

    Vinter är inte här (hunden alltså) men exakt såhär känner jag mig. Hur i hela ska jag någonsin bli frisk igen.

    Testet jag gjorde (för en evighet sen) visade inte Corona, men antar att jag har det ändå, för alla mina symptom visar på det, och är det inte Corona så är det någon dryg jävla förkylning som inte vill släppa taget.

    Hur man gör för att inte bli tokig av att vara hemma?

    Ja, inte vet jag.

    Jag har spelat massor med sims, kollat snart igenom hela Lucifer (började på femte säsongen imorse) och målar och pysslar för fullt här hemma.

    Planterar om växter, virkar små skålar och stickar. Försöker underhålla mig med jobb.

    Imorgon har jag vart sjuk i fyra veckor.

    Vad gör man ens när man har vart sjuk så länge? Hur underhåller man sig själv?

    Jag har absolut ingen aning så ni får gärna tipsa mig, innan jag blir helt tokig.

  • Tankar

    När jag slutade väga mig så blev jag trygg i mig själv

    När jag slutade titta på siffran på vågen, började jag uppskatta min kropp.

    När jag slutade klämma på magfettet, började jag uppskatta mat igen.

    När jag slutade jämföra mig med andras kroppar, så började jag känna att min kropp duger också.

    När jag slutade använda en calipertång för att mäta fettprocent (ja, vi hade såna på universitetet som vi hade tillgång till, skitdumt för min hjärna), så kunde jag släppa taget om mina negativa tankar.

    När jag började träna tung styrketräning och började bry mig om vikterna på skivstången, kunde jag släppa taget om min egen vikt.

    När jag började bry mig om vikterna på skivstången, kunde jag för första gången känna att mitt utseende inte spelar någon större roll.

    Vill inte säga att jag haft en allvarlig ätstörning, men jag har, som många andra i min ålder gör eller gjort, ätit alldeles för lite och har alltid försökt gå ner i vikt, oavsett om man egentligen behöver eller vill gå ner i vikt.

    Jag vill inte säga hur mycket jag väger här, eller liksom prata om det, för jag vet att det kan vara triggande, och jag har lovat att det här är en safe spot, och helt ärligt, det spelar ju ingen roll?

    Den viktigaste vikten är vad du har på skivstången, inte vad som står på vågen.

    Sluta mesa, börja lyft ordentligt, lägg av med dina 3-kg-vikter och börja träna med vikter som ger resultat på riktigt.

    Lovar att du kan börja må bra i din egna kropp då med.


    Vill du ha mer såna här inlägg? Signa upp dig på mitt nyhetsbrev

    Hej! För att få mail från mig behöver du godkänna här nedan:

    You can unsubscribe at any time by clicking the link in the footer of our emails. For information about our privacy practices, please visit our website.

    We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp’s privacy practices here.

  • Blogg

    Efterdyningar från en utmattning

    Det här blir inte ett lätt inlägg, för jag vet inte riktigt vad som hänt mig exakt, men ska göra mitt bästa…

    Sen typ början av min universitetsutbildning, kanske ett år in på den, eller någonstans där åtminstone, så har min arbetsbelastning varit skyhög.

    Att jobba, plugga och starta ett företag plus allt annat jag gjorde och försökte balansera samtidigt….

    Well, det satte sina spår.

    Det gick sådär, i slutet av min universitetsutbildning så började det knaka ordentligt. Jag klarade inte av att skriva klart min c-uppsats. Det gick bara inte.

    Och ja, efter det har det varit många ups and downs och kanske först efter att jag kom hem från min GMU så började det lugna ner sig lite. Jag pluggade åtminstone inte heltid.

    Men jag tillät mig inte riktigt att vila helt. Körde fortfarande på i högt tempo med företag och jobb och försökte balansera livet.

    Och ja, det gick någonstans därefter sakta men säkert utför. Med panikångest och stöd från sjukvård för en ev depression och hitan och ditan saker jag egentligen inte orkar gå in på så kom vi till 2020.

    Året som stannat av så mycket för så många.

    Och som satt hela mitt liv lite på paus. Åtminstone alla aktiviteter och alla saker jag alltid flängt runt med.

    Plötsligt blev det bara två saker i mitt liv jag behövde anstränga mig för att få kontroll över: företaget och min träning.

    Och med det kom ett lugn. En stressfriare miljö för mig, att bara vara hemma, att göra saker i lugn och ro och fokusera på en sak i taget. För att jag inte hade något val. Det fanns inget annat.

    Tänka sig vad konstigt det är att jag varit sjuk så mycket under våren.

    Skojar, det är ju egentligen inte så konstigt. För visst blir ni också sjuka när ni jobbat mycket och haft en intensiv period och sen får semester?

    Det är nog det som hänt mig, bara att det här är en sån fördröjning i allt jag burit på lite för länge.

    Lite som en urladdning som pågår sakta men säkert. Som en slags detox som rensar ur skiten en sak i taget. Som läker mig.

    Så jag tror att det här är ett slags sätt för kroppen att visa mig att jag faktiskt fortfarande behöver ta det lugnt. Att jag fortfarande inte klarar av att göra allt jag vill göra. Att jag måste ta och vila.

    Ångesten märker jag som tur är av mindre och mindre. Den är inte sådär öronbedövande och panikångest var ett bra tag sen nu.

    Dock märker jag att mitt minne fått sig en liten törn. Det är liksom lite trött ibland och jag har svårare att komma ihåg vad folk säger. Oavsett om jag anstränger mig eller inte. Det är bara trögt ibland.

    Och så klarar jag absolut inte leva som jag gjorde förut. Älskade att ha uppbokade dagar med många möten, mycket som skulle göras och flängande hit och dit överallt.

    Numera klarar jag en stor grej eller två mindre grejer på en dag, förutom träningen. Träning som är under tidspress klarar jag dock absolut inte. Köra ett snabbt effektivt pass får mig att må riktigt dåligt. Då skiter jag hellre i det.

    Min koncentrationsförmåga är som bortblåst. Det är som att jag inte ens orkar försöka koncentrera mig ibland. Inte ens vill ge hjärnan en chans.

    Och så är jag trött. Jämnt. Ständigt.

    Jag vet att det här året har varit välbehövligt för mig och mitt mående, och att ja, även om jag varit sjuk mycket och stressat mycket över olika saker under våren och sommaren så har det ändå varit fokus på att vila hjärnan främst.

    Jag har inte behövt leva i 120. Jag har levt på 40% i energinivå och jag har klarat av att leva ändå.

    En dag i taget kommer jag tillbaka.

    Även om jag är sjuk nu igen.

%d bloggers like this: