Helt tagen direkt.
Hon pratade och pratade och pratade och det enda jag kunde tänka på var “jag håller verkligen med om allt hon säger”. Varenda liten tanke hon hade, varenda liten sak hon sa. En timme gick och varenda ord kändes som det viktigaste jag hört. Magiskt.
Jag är nog en Lady GaGa, eller en gul person. Ganska röd också, men mest gul.
Det är intressant hur vi uppfattar andra och hur vi är som personer. Saker som jag tycker är normalt beteende tycker andra är jobbigt. Saker som andra tycker är normalt beteende tycker jag är jobbigt.
Att slappna av i en yoga är nog bland det svåraste jag vet. Då ska jag sluta tänka på saker, så jag fokuserar på att sluta tänka och så kommer jag på den där gången jag slutade tänka på det där och helt plötsligt tänker jag på vad vi ska göra på träningen ikväll och att jag ska slappna av där i min ställning, ja, det är kört.
Saker jag gillar: När det händer saker, när jag får göra saker, när något går snabbt, eller ja, när jag får multitaska. Som på sommaren, när en ligger och solar på en strand, utan att göra något alls. Efter fem minuter har jag antagligen somnat eller så ligger jag där och gråter inombords för att jag är så uttråkad. Ge mig däremot en (bra) bok, och jag kan ligga där hela dagen.
Jag är som en rastlös person, men som är bra på att slappna av, bara jag har något i handen jag kan göra samtidigt som jag gör något annat. Tidigare har jag stickat mycket, inte för att jag vill att det ska bli något, utan för att det är skönt och avslappnande, något jag inte behöver koncentrera mig på, men samtidigt något som tar bort rastlösheten.
Elaine pratade om att vi skulle berätta saker som utmärker oss från mängden, som när vi är en av alla som presenterar oss i en stor grupp. Att säga sin favoritfärg när alla andra gör det… ja, det utmärker inte dig jättemycket. Vilket är okej, om du inte vill utmärka dig. Men om jag hade vart där, hade jag högst troligt velat utmärka mig, och jag ska numera försöka säga något som utmärker mig från grupper jag hamnar i, som att jag är rätt feg.
Jag är nog ganska modig, men på skates, ja, då är jag feg. Flera i laget har blivit ganska förvånade över att jag har sagt att jag inte vågar saker, som att ta i när jag ska göra något, för tydligen är jag en modig person. Men nej, ni, vet ni vad, jag är faktiskt feg.
Om jag analyserar mig från min utbildning och den beteendevetenskap så har jag en situationsbaserad feghet. Jag försöker verkligen släppa det, men det är svårt. Det är som att det låser sig i huvudet, vissa saker går bara inte att göra. Det handlar väl om en vana också. En vana att göra övningarna och att utsätta sig för jobbiga situationer.
Vad har ni som utmärker er bland andra?