Nu är det dags att gå vidare.
Nu tänker jag inte stressa över 2020 och det som varit mer, nu vill jag gå vidare.
Jag har mycket från året jag tar med mig, och det främsta är verkligen att jag klarar mig.
Trots allt så klarar jag mig.
Trots ett tråkigt och isolerat år, trots all ensamhet, så klarar jag mig.
Har inte träffat många under året, inte som jag brukar och det känns både tomt och lite skönt.
Skönt mest för att jag inte vill dra på mig fler sjukdomar och smitta andra såklart, så skönt att inte vara en idiot helt enkelt.
Ett lärorikt år som äntligen är över.
Jag känner faktiskt mig väldigt motiverad inför 2021, men målen jag har till nästa år involverar få andra personer.
Det är jag och Maxie och kanske ganska ensamma mål, men mål jag inte behöver vara beroende av andra för att lyckas med.
Det är skönt. Jäkligt skönt.