Jag vet inte, det är lite läskigt. Men det är också lite roligt.
Det känns i magen, men det gör också det lite enklare att gå upp på morgonen.
Att våga göra saker. Att våga ta steget och våga bygga mera. Våga ta tag i saker och våga släppa taget.
Åh, det finns så många saker genom åren som jag velat göra men som jag bara fått släppa taget om. Har fått ändra om, tänka annorlunda, och göra på nya sätt.
Men nu, ja, alltså, egentligen så har jag ju inte så många möjligheter. Inte så många olika sätt att göra saker.
Det är lite skönt. För nu kan jag vara hemma och göra saker i företaget i min egen takt.
Jag ligger hela tiden lite före, inte för mycket, för vet att det stressar mina kunder om jag är allt för ”före” i planeringen, men inte för långsam heller, så att de behöver fråga mig vad som händer. Lite lagom i förväg.
Fixar, donar och lägger ut pepp och tips för personer som vill anlita mig som PT, förklarar hur det hela går till och hjälper de igång som vill köra igång, och de som bara vill ha pass på andra sätt, ja, de fixar jag också såklart.
Men det liksom, ja, det finns inte så mycket annat att göra här från min karantän än att fixa med företaget, ta hand om mig själv och dona med lägenheten. Ta en sak i taget. Rulla tummarna. Se till att jag mår bra.
Så nu ska jag skicka lite mail till de där pt-kunderna, se till att de också mår bra och kika lite på vad som behövs göras nästa vecka. Ligga i fas. Känna att jag kan vara ledig imorgon och lördag utan att det blir tokigt.
Det är läskigt att vara egenföretagare i de här tiderna, men det är liksom.. Alltså, allt är så läskigt just nu, tror att det inte spelar någon roll om man är anställd eller inte? Hela världen är en rocky place och ja, man får göra det bästa av det.
Men i det hela så känner jag mig liksom lugn. Det känns bra just nu.