Så måste man inte fokusera så långt bort.
När allting gör ont.
Så behöver man inte tänka på det stora.
När allting gör ont måste man fundera över de små sakerna som betyder något också.
Inte det stora.
Inte den gigantiska kärleken och frågan om hur livet kommer se ut.
Utan på de små sakerna.
På hur ens plantor mår, som man glömt bort att vattna på tre dagar och helt plötsligt bara nope, nu vill jag inte leva mer om jag inte får vatten DIREKT.
Eller på vad alla småsaker man gör för ens kunder. När man tar sig tid, sätter sig ner, planerar, diskuterar, förändrar.
För börjar jag tänka på det stora, på vad som hänt, ja, det går inte.
Det gör för ont. Det gör nästan mer ont att lämna än att bli lämnad. Men när det inte går längre så gör det inte det.
På ett sätt kan jag förstå vad som hände förra sommaren bättre. När det inte heller funkade.
När hjärtat är tungt och allt en vill är att låtsas som om det är bra. Som om det är okej.
Det är dock inte okej.
Det är långt ifrån okej.
Jag är långt ifrån okej.
Men det är mina små saker jag fokuserar på.
Försöker hålla min extremt känsliga lilla klätterväxt vid liv.
Tar hand om mina kunder.
Ger uppmärksamhet till en sak i taget.
När hjärtat är tungt och allt gör ont.