Strävan framåt eller att vara nöjd

Fascineras så mycket av sociala medier just nu. Så många som jag följer som ska förändra saker. Så många som ska fixa, ändra, byta ut, göra om, måla om, träffa nya personer eller ändra något helt annat i livet.

Som om det är trendigt att inte vara nöjd med livet.

Den här hösten har varit omtumlande deluxe för mig. Jag har fått hela min värld upp-och-nervänd, och det har jag försökt landa i och hitta tillbaka till det jag själv vill.

För så har alla sagt: nu kan du satsa på dig själv, sträva framåt och göra det du vill.

Svårt bara, när allt jag egentligen vill är bara att hitta en vardag som funkar för mig. Som inte är så himla komplicerad.

Men så kommer jag på mig själv med att drömma stort igen. Vilja fylla på lägenheten med massa spännande saker, vilja byta ut alla kläder i garderoben, vilja hoppa längst, vilja vara värst, vilja bli störst och vilja synas mest. Som alla andra verkar vilja.

Sen är det såklart inget fel om du vill framåt, men mitt mål just nu med livet är att bara ha ett liv som jag mår bra av. Där jag slipper stressa. Där jag slipper oroa mig. Där jag mår bra. Där jag just nu kanske inte strävar framåt speciellt långt, utan jag bara försöker hitta ett liv som funkar just nu, som jag är nöjd med just nu.

Det är inte lätt.

Inte lätt att gå runt med skitiga slitna gamla skor när man ser andra på Instagram som har blänkande nya, även om mina är mer praktiska för stunden.

Fascineras över att det är trendigt att inte vara nöjd. Att det en har aldrig är good enough.

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.