• GMU

    Livet med en skadad axel och en ständig smärta som aldrig går över

    Det var en gång en tjej som gjorde GMU, och som tydligen hade en väldigt smutsig uniform när hon skulle fota en selfie. Tur att åtminstone dragkedjorna var stängda.

    Den tjejen drog på sig en ganska jobbig förslitningsskada i axeln.

    Det började sakta men säkert redan i början av min GMU, redan i oktober. Vi hade vapenutbildning och såhär gick tankarna från redan dag åtta:

    Det värsta med vapnet är ändå att det är så galet tungt att stå i stridspositionerna. Får kramp i mina axlar exakt hela tiden. Såååååå ont. Tur är att det är lika tungt för alla och tur att jag ändå tränat axlar en gång i mitt liv. Punkt två på ökk på lördag: axlar. 

    Efter det blev det tyvärr inte bättre. När alla andras axlar blev bättre och bättre på att hantera vapen, packning och allt annat som hände så blev det bara värre för mig. Kramp efter kramp. Ju längre in i utbildningen blev det sämre. Bit ihop Clara tänkte jag mest hela tiden.

    I december någon gång så gick vi kanske 500 meter med all packning, och jag fick avbryta och pausa mitt i för klarade inte av smärtan. Svimmade nästan, så ont gjorde det. Skämdes faktiskt för att jag hade så ont och sinkade för alla andra i gruppen. 500 meter. 

    Sen var vi lediga i två veckor, jag var hemma, tränade, rehabade för fullt och sen bar det av till Älvdalen.

    Axelskada med nerv-i-kläm, som vi misstänkte, som inte mådde jättebra av den kylan däruppe. Älskade det förövrigt, förutom smärtan. Blev värre för varje dag, och det som var tråkigt var att det enda som var som belastning på var typ ett tomt stridsbälte som kanske väger 3 kg och så vapnet som väger runt 4 kg. Har ju lyft marklyft på långt mer än det, gjort militärpressar på tre gånger så mycket och liksom haft andra tunga väskor på mig och allt möjligt, men den här skadan alltså.

    Från sista inlägget, och då sista dagen i Älvdalen:

    Onsdag: vaknade. Hade ont. Blev värre och värre. På bussen tillbaka till förläggningen efter att allt var ihopplockat svimmade jag nästan av smärta, armen kändes som om den ramlat av, hade exakt noll känsel i min arm. Gick in och la mig på sängen, grät en sväng och fick sen hjälp och massage som lyckades hitta några punkter så jag återfick lite rörlighet och framförallt känseln.

    Och nästan samma smärta kom idag.

    Idag var det lite kallare. Jag var ute och gick med hunden, och hux flux ser han något kul som jag inte är beredd på och han drar iväg, något knakar till i armen och sen gör det bara mer och mer ont.

    Hade ju planerat in ett träningspass idag, men icke. Istället låg jag och grät en stund på mattan hemma i hopp om att det skulle gå över, men först när Henke började massera på axeln började det släppa och nu har jag ändå kontroll på armen, även om det fortfarande gör ont.

    För ont gör det, exakt hela tiden. Mer eller mindre såklart. Det är alltid bättre varma dagar eller när jag lyckas dra på mig lite för mycket kläder.

    Fysisk aktivitet är bra, men inte för mycket, och absolut inte för lite. Basket fungerar bra en stund, bänkpress funkar tyvärr superbra och marklyft är jättedåligt. Att lyfta upp hunden fungerar helt okej, men att bära en matkasse funkar inte alls. Och såklart absolut inte att ha på sig en ryggsäck.

    Min högra axel är inte min bästa vän just nu.

    Har ju börjat behandlas hos en sjukgymnast, men tror jag får ta och byta rehabplan med honom. Fick tips om att söka mig till en axelspecialistläkare, som kanske kan göra någon slags röntgen om det är något annat som är i kläm.

    Det är faktiskt lite läskigt att jag tappar känsel i armen sådär två månader efter Älvdalen.

    Har visserligen slarvat en del med mina rehabövningar som jag gett mig själv, får börja göra dem mer seriöst igen, men det är så det är med såna där rehabpatienter, de brukar aldrig ha bra motivation för rehabträningen. Jag har själv skrivit såna program åt andra och tampats med att motivera patienterna så vet vad jag har att göra med.

    Det är tråkigt hur mycket en skadad axel kan låsa ens vardagsliv. Jag vill liksom orka träna fullt normalt och jag vill kunna göra det där som jag gjort tidigare. Men nej. Inte det.

    På tränarprogrammet pratade vi dock alltid om minst 6 månader rehab innan full återgång till idrotten, så jag har ju fyra månader kvar. TRÅKIGT.

  • GMU

    Hur mycket snö kan det ens komma?

    Snö i all ära,

    men jag är så trött på det sen efter Älvdalen och vinterutbildningen. Älskar egentligen knastret, älskar egentligen snöiga promenader i skogen, att åka längdskidor, soliga dagar och allt sånt där mysigt.

    Meeeeen jag är så trött på det just nu. Ser bara:

    • snö som ska kokas för att det är det enda sättet att få i sig vätska
    • snö som ska skyfflas bort för att bygga förläggning
    • snö som ska ramlas i pga härliga vita blixten
    • snö som ska göra det krångligt att kissa (först måste du hitta en bra buske, sen måste du trampa upp en bra plats att kissa på, sen får du äntligen kissa, när du tagit av all utrustning då)
    • snö som aldrig tar slut vilket håll du än kollar på

    Vinterutbildning i all ära, det var en hel del stunder som var kul och lärorika, meeeeeen snälla, nu kan vi väl få sommar och sol.

  • GMU

    Saker att göra när du är fast i en värmestuga på 9 x 12.5 steg i storlek

    Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg om min sista dag i FM så såg ni att jag bland annat sov och var i en liten värmestuga i två dygn pga skada och ja…. fanns inte så mycket att göra där, så här är en lista på saker vi gjorde:

    • Sov massor
    • Diskuterade livets stora problem
    • Gjorde en kortlek med papper från vårt anteckningsmateriell
    • Gjorde 3 i rad (fast fler än tre, tror det var 9 i rad)
    • 20 frågor (när en tänker på en sak, person eller djur och alla runtom ska ställa frågor och du bara får säga ja eller nej)
    • Ett monopol – Försvarsmakten edition.
    • Äta äta äta torrmat
    • Koka mängder med snö (vattnet som fanns var inte av bästa kvalité, snön smakade bättre, speciellt med isotonic exotic i)

    Ja, det var nog det mesta vi sysslade med. Skrev även lite dagbok, bara för att jag inte skulle bli alltför tokig och för att ändå minnas typ smärtan och hur livet var. Hade vi haft telefonerna hade surfen tagit slut första dagen……. 😉

    Bättre var det tredje natten, då fick vi komma tillbaka till kasernområdet med både kiosk, tv och bibliotek. Fick se lite hockey, läsa en bok, kolla på tråkiga serier och lite nyheter till och med. Och reprisen av idrottsgalan! Sarah Sjöström fick väl typ hälften av alla priser? 😉

  • GMU

    Dag 66 – avklarad vinterutbildning, skadad och GODKÄND SOLDAT

    Hujedamig. Det var ett tag sen nu. Vinterutbildning i Älvdalen och en oskön skada allt möjligt. Så mycket har hänt.

    Vi tar det från början:

    Onsdag: buss från gbg till Älvdalen. Typ ungefär det enda vi gjorde den dagen. Sjukt segt utan telefon men sov ändå en stund så var helt ok.

    Torsdag: Hämtade ut vita blixten. Var klurigt innan jag hittade tekniken, sen var jag bäst på skidorna (haha skoja ba, ingen kan vara bra på ett par plankor förutom befälen såklart). Ut i skogen bar det av också, vi byggde förläggning hela dagen och sov i tält i -20. Kanske +30 i tältet dock eftersom vi såklart eldade på som tokar. Tolvtälten är rätt sköna faktiskt.

    Fredag: vi åkte utförsåkning på vita blixten! Haha alla ramlade så mycket, så roligt. Finns en film på Instagram som ni kan skratta lite åt (inte på mig) om ni vill. Så kul! Vi övade alltså skidteknik hela dagen. Jobbade med förläggningen på kvällen. Började få ordentligt ont i min axel, samma som tidigare, men kylan gjorde det ganska mycket värre.

    Lördag: Tre stationer, en skidskytteteknik, en skidteknik (öva kort och lång rast) och en tredje som jag aldrig kom fram till.

    Bröt nämligen efter station två. Hade sån kramp i min arm så jag fick bryta. Fick helt galet ont. Panikens panik. Fick därför gå in i värmestugan och sov där.

    Söndag: resten av kompaniet hade isvaksbad och jag fick åka till platsen bara för att vara stöd till resten av gruppen. Därefter åkte jag tillbaka till förläggningen. Fortfarande ont ont ont.

    Måndag: hela dagen inne i en värmestuga som var 9 steg x 12.5 steg stor. Mina steg. Vi gjorde en kortlek, ett 3 i rad och till slut ett monopol (alltså på hela tiden vi var i stugan, inte ba på måndagen). Önskar att jag hade haft telefonen för hade gärna fotat monopolet. Riktigt förtjänstfullt. Självklart var det Försvarsmaktsvarianten, med regementen istället för gator och sjukan istället för fängelset. Chans var “inkallad till chef” och det fick våra befäl att småskratta, så det var vi nöjda med. Tyvärr blev vi förflyttade typ 15 min in i själva spelandet så vi fick slänga det fina spelet. Förflyttning skedde till Älvdalens bas (vad det nu hette).

    Tisdag: på basen så fanns ett bibliotek så hittade en riktigt tråkig bok att läsa där, men orkade inte gå och leta reda på en bättre så läste ut den haha. På kvällen fick jag dock gå ut till de andra igen!! Min axel mådde bättre, återfick rörligheten helt och var peppad på ensamdygn.

    När vi kom ut till de andra så var läget “kommer inte bli ensamdygn” så….. Vi sov i ett förråd istället. Varför det inte blev ensamdygn? Ja, det kan ni klura på! 😉 Men kan säga att jag fick agera på ett sätt som gjorde mig väldigt sugen på att utbilda mig till sjuksköterska och då akut.

    Onsdag: vaknade. Hade ont. Blev värre och värre. På bussen tillbaka till förläggningen efter att allt var ihopplockat svimmade jag nästan av smärta, armen kändes som om den ramlat av, hade exakt noll känsel i min arm. Gick in och la mig på sängen, grät en sväng och fick sen hjälp och massage som lyckades hitta några punkter så jag återfick lite rörlighet och framförallt känseln.

    Torsdag: buss hem. Segt. Ont. Köpte en korsordstidning för att ha något att göra på bussen. Glömde kontrollera om den hade sudoku… 🙁 Klar med iaf vår vinterutbildning.

    Fredag: lämnade rekrytstadiet och är alltså numera soldat.

    Avmönstrade. Lämnade in allt. Fick även en remiss till fysioterapeut så ska börja rehaba så fort jag hittar en jag kan gå till.

    Nu är det slut på Clara Toll i grönkläder, åtminstone på ett bra tag.

    Återvänder med fler tankar längre fram, har många många saker att diskutera. Är riktigt glad över att jag gjorde det här, även om jag efter bara några veckor inte kände att det var rätt för mig. Är riktigt glad att jag tog mig igenom hela utbildningen. Är stolt över att ha provat en av mina drömmar, även om det är tråkigt att det inte var något för mig.

  • GMU

    Dag 56 – januaris -7 är varmare än oktobers +15 

    Minns när vi började. Minns att det var kallt. Minns att våra befäl ba “sluta använd värmetröjan det är verkligen inte kallt” och jag ba “jooooo”, fast sa det dock inte högt. Var liksom snorkallt.

    Idag gick vi runt i fältskjortan och i m90. Var knappt kallt. Blev till och med svettig. I minusgrader. I en tröja och en jacka. Inte liksom något speciellt varmt. 

    Har kanske lärt mig något ändå på de här månaderna… Kanske har det befälen alltid sagt präntats in i huvudet nu. Det kan alltid bli kallare liksom. 😉 

    Eller så är jag bara hårdare nu. 

    Stenhård. 

    Stencool. 

    Nä men annars då? Hur mår ni? Lever ni? Kör ni mina träningspass? 

    Jag körde minirehab på gymmet för en stund sen, 50 armhävningar, lite latsdrag på låg vikt, lite jobb med rörlighet i axlarna med pinnen och lite pullupsträning på slutet. Mina skulderblad mår verkligen inte bra, de gör ont mest hela tiden. Framförallt vid belastning. Ser fram emot när GMUn är slut så jag kan börja rehabsträna musklerna på riktigt. Börja med lite tyngdlyftning igen på låga vikter för axelns skull. Ser fram emot att sluta ha ont! 

    Jag har verkligen blivit starkare på ett sätt här under utbildningen, men på ett annat sätt så känner jag mig svagare – eftersom jag får ont mest hela tiden. Så blir starkare men kan göra mindre…. aja. Efter idag är det 10 dagar kvar, så snart kanske jag är både starkare och har icke-ont. 

    Aja. Ska fortsätta fixa sen sova, kängorna behöver lite kärlek. Godnatt kära följare ♡ 

  • GMU

    Dag 55 – Vad försiggår i de andras huvuden egentligen?

    Ja. Det här är något jag klurat på idag faktiskt. Vad de andra tänker på angående utbildningen. Angående framtiden. Angående vapen, krig, försvara Sverige, jobba i Försvarsmakten. Vad de tänker om att äta frukost i 10 minuter om man har tur. Om att vi inte fick genomföra BRAK imorse (ja jag vill mikrofysa givetvis). Om de också har ont i benen efter en dag i kängor. 

    Stackars stackars mina ben…. 😉 jag tränade ben i lördags, och så körde jag marklyft igår. Idag är de trötta och tänk då att ha på sig kängor igen efter två veckor utan och då mest stå upp hela dagen. Och gå. Och slänga sig på marken och lite sånt. Klagar dock inte, det är skönt att få känna att benen jobbar lite. Att de blir starkare så småningom.

    Är verkligen nyfiken på vad de andra i plutonen tänker på. Skulle vara så intressant att höra på deras tankar en dag. Eller åtminstone några minuter. 

    Har funderat vidare på min roll i FM idag också. Skrev ju för ett tag sen att jag slutar pga många anledningar, främst pga vapnet, men….. Funderar vidare lite på att kanske fortsätta i framtiden ändå. Kanske. Vet inte riktigt. Kanske passar hemvärnet mig, eftersom jag vill ha fokus på företagandet ändå. 

    Det jag gillar med att göra utbildning i FM och eventuellt jobba i Försvarsmakten då är att jag får veta mer om hur Sveriges försvar är uppbyggt. Jag kanske får lite insideinformation om vad som händer vid krig, vet vad min roll kommer vara och sådär. Vet lite mer. Har lite mer kontroll på situationen. Gillar kontroll. 

    Kommer säkerligen klura vidare på detta, har väl hela livet på mig bara. 😉 

    Jobbar du i Försvarsmakten?

  • GMU

    Tagga två kalla veckor i Götet 

    Idag i Örebro har det varit riktigt snorkallt. Riktig rysare faktiskt. Och har svårt att tro att det är varmare i Göteborg. Känns som den riktiga kylan har kommit nu. 

    Därför är det såklart jättekul att Henke skickar snaps på +30 grader i Thailand. Jättekul. 

    Nä men jag är redo för det här, det blir inte så farligt hoppas jag. M90 är varmare än man kan tro, och fryser vi så finns ju alltid kåmarocken. Eller stavas det komarock? Supervinterjackan som exakt allt går att få plats med under. 

    Är lite osäker på vad vi ska göra under veckorna som kommer, förutom vissa saker som alla som gör GMU gör. Vissa säger att det är misär, andra säger att det är kul, a piece of cake osv. 

    Vi får la se. 

    Men är ganska säker på att jag inte ska öppna snaps från Henke iaf. Då blir jag nog mest sur och sådär… 😉 

    Är både taggad och otaggad på att åka dit. Ska bli kul att träffa alla igen och kommer bli skönt att göra klart GMUn men vet ni? Det var så galet skönt att ligga på soffan mest hela tiden. Har saknat att få vara lat och sådär. Typ som jag höll på när jag pluggade. Tänkte visserligen mycket, men det kunde en ju göra i soffan. 😉 

    Aja, nu ska jag sluta vara lat, de här två veckorna går nog snabbt och förresten har jag ingen soffa ändå längre så spelar ju ingen roll. Snart är jag tillbaka på Kasern, ser fram emot att fixa iordning kängorna för morgondagens visitation. 

    Det också fram emot att börja göra saker snabbt igen. Tempoväxla. Har blivit otroligt seg för har inte haft tider att passa på två veckor. Nu blir varje minut viktig igen. 

    Vad har ni för planer för nästa vecka? Vad ska ni hitta på? ♡