Tre veckor kvar innan jag börjar!!!

 

Löpningen inför min GU går sådär, har en skada som inte vill släppa, men som bara känns av när jag springer. Kanske borde kontakta en löpcoach som kan utvärdera min löparstil? Kanske är det? Idk. Min egen pt-verksamhet handlar ju om styrketräning främst, jag kan ju inte löpning och sånt där. Kanske skulle göra löpningen roligare?

Som jag skrev för ett tag sen så hade jag planerat att göra klart mitt tyngdlyftningsschema innan jag rycker in, men vet ni? Jag har inte mått speciellt bra i sommar, jobbat konstiga tider, rest runt mycket och inte fått lyftningen att fungera. Så jag tror att jag faktiskt bara kommer ge upp tyngdlyftningsförsöket, åtminstone försöket i att bli bra i det just nu. Försökte köra några lyft igår men kändes sådär bra. Kanske kan lyckas bättre med det längre fram, idag och imorgon har jag vilodagar. Kanske ska köra på ÖKKs tjejträning på onsdag… Då är det bara tjejer därnere och det brukar vara himla peppigt och roligt att träna då!

Igår mådde jag lite extra dåligt, ångesten kom som en attack och bara högg tag i mig när jag skulle jobba med företagssaker. Så istället åkte jag och Jessica och kollade på när KIF spelade oavgjort mot Rosengård, vilket är galet stort! KIF ligger sist i tabellen och Rosengård låg tvåa, och att det blev oavgjort, det är liksom… stort. Blev väldigt glad för deras skull! Jag och J bestämde att vi ska försöka se fler matcher innan säsongen är slut, fotboll är ju faktiskt väldigt kul.

Det är som en av personerna i ångestpodden (jag och namn, fråga inte vem av dem) som brukar prata om att personens ångest avtar i sportsammanhang. Ångest kan liksom inte bara försvinna helt sådär hux flux, men tror hen brukar säga att ångesten avtar och liksom att hen blir helt inne i sporten och släpper allt det där jobbiga för en stund, vilket kan vara otroligt skönt.

Här är en sak som gör mig riktigt glad idag. Jag har bara tre arbetspass kvar på mitt extrajobb innan jag bara ska chilla kakan och inte göra något. Pilla navelludd i två veckor. Haha kanske inte.

Men ska bli otroligt skönt att lämna in min hemvårdsplupp på torsdag kväll och säga tack-för-mig. Ta bort mitt nummer ur vikariepärmen och bjuda på något gott som tack för mina tre (!!) år på Älvtomta hemvård. Hade tänkt att första sommarn skulle vara sista, sen blev det en till och i somras så behövde jag ett enkelt jobb där jag inte behövde lära mig nya saker, så att jag kunde fokusera på företaget ändå.

Gillar verkligen att jobba i vården, funderar ofta på att utbilda mig till ambulanssjuksköterska, men får se. Har ju hela livet framför mig att fundera och eventuellt gå en sån utbildning. Vet ni vad jag ville bli när jag var liten? En ”plugga.” Så det är därför jag snart börjar min tredje eftergymnasiala utbildning och säkerligen kommer gå ett par stycken till. 😉

Förresten så fick jag igår lite påhopp om att en person misstolkat ett blogginlägg, och utan att kommentera det för mycket så läste jag precis Isabella Löwengrips inlägg om att bryta normer. Och känner att mitt lilla påhopp inte är något jämfört med vad hon får stå ut med. Jag är ju inte avundsjuk.

Vad jag ska göra under mina lediga veckor

  1. Jobba med min företagsfest jag ska ha precis innan jag rycker in. Ska fira att jag drivit företag i två år och att det kommer ändras helt snart. Verkligen helt och hållet. Så kul! Ska fira allt som hänt hittills, det är ju viktigt att fira.
  2. Jobba och fixa med Stora Influencerpriset som jag fått förtroende för att jobba lite med.
  3. Jobba med en rör-dig-lite-i-vardagen-grej jag ska ha nästa vecka. Kommer mer inlägg om det längre fram!

Saker jag är nervös över inför GMUn

Det börjar faktiskt dra ihop sig. Idag är det fem veckor kvar tills jag börjar. Fem små veckor. Är helt superpirrig och jättenervös haha, och speciellt nervös över inför GMUn:

1. Att det kommer vara jag och en tjej. Plus ca 40 grabbar.

2. Att jag kommer få mens exakt varje gång vi har fältvecka. 

3. Att jag kommer misslyckas med varenda fläta jag försöker sätta upp så jag måste ha mitt hår i en bulle hela GMUn och då behöver klippa av allt hår efteråt pga slitet.

4. Att jag kommer vara sämst. (här är nog min absoluta ångestpunkt)

5. Att jag inte kommer kunna hantera vapnet och få panik av det. Har aldrig hållit i ett vapen så vet liksom inte hur jag kommer hantera det hela. Eventuellt får jag total panik och hoppar av min GMU.

6. Att mina fötter och knän och höfter kommer gå sönder och jag kommer få ont av exakt allt. Känns inte alls bra just nu i höger höft och vänster fot. De mår inte bra sen efter tough viking. 🙁

7. Att jag kommer få världens skavsår av kängorna när jag börjar gå in dem (har fortfarande inte fått dem, de skulle skickas till mig 🙁 ) som inte kommer gå över och att jag kommer få äckliga köttsår haha…….

8. Att SJ-tågen hem och dit på permission alltid kommer vara sena. Var nära att missa anslutningen på tåget jag sitter på just nu nämligen. Hehe.

9. Att jag kommer få skit pga Militärkvinnor. Har väldigt svårt att tro det men man vet ju inte, de kanske får någon dille på att sätta dit mig. Tur att jag har ett instakonto med över 4000 följare så jag kan sätta dit dem då 😉

10. Att jag kommer glömma något jätteviktigt när vi har fältvecka. 

11. Att jag kommer råka skjuta någon (???) Haha är så nervös för detta. Vi kommer inte få hantera några laddade vapen (eller vad det nu heter) på ett väldigt långt tag meeeeeeen får ändå panik. Vet inte ens hur jag ställer mig till att döda någon med ett vapen. Att vara i krig. I riktiga situationer. Ser fram emot diskussioner angående detta på GMUn.

12. Att jag kommer göra sönder någon viktig utrustning. Typ ett fordon. En anläggning.

13. Att jag kommer tycka att det är fel och att jag inte trivs där. Att jag inte vill fullfölja utbildningen.

14. Att det kommer vara alldeles för tuffa fysiska krav så jag blir totalt sågad. 

15. Att jag inte kommer få några vänner #hahatönt #eller?

16. Att jag antingen blir någons favorit eller någons hatobjekt. Angående att vara två tjejer så kommer vi ju automatiskt vara utsatta, hur vi än gör. Killarna kommer ju kunna va en i mängden om de vill. Det kommer aldrig vi.

17. Att jag kommer sova katastrofdåligt varje natt och bli helt förstörd. Att vi blir väckta varje natt jättetidigt och att jag inte kommer i säng i tid och allt haha. Ja, nä, det är en seriös utbildning och inget slavdrivande men ni vet, en har ju sett filmer. 😉

18. Att jag kommer sova i samma rum som 9 andra grabbar och aldrig någonsin få sova pga alla snarkningar. Tur att jag alltid låter värst om nätterna…………… Måste fixa ett stort lager allergimedicin till GMUn tror jag.

19. Att jag inte kommer orka bära vapnet? Idk det kan va skittungt.

20. Att de tycker att mitt efternamn är ett väldigt roligt namn som kan ändras till både troll och boll. Så himla kul. Jätte. Tjoho. Oklart om de kan komma på någon ny variant jag inte hört innan. Det var väl på lågstadiet som jag senast hörde en ny version.

Vissa saker är såklart mer rimliga än andra. Jag kommer ju inte råka skjuta någon, hoppas jag verkligen. Då hamnar jag väl i fängelse? Vållande till annans skada (DÖD??) Åh usch.

Har du gjort GMU eller liknande utbildning?

Vad var du i så fall nervös för?

Idag är det exakt två månader till inryck

Och ungefär såhär känner jag mig.

Söt bild från Frankrike på mig eller hur? 😉 Här är anledningen till varför det inte varit så mycket aktivitet på militärkvinnorkontot på insta, ber om ursäkt för det, men hade semester. 

Två månader kvar till den antagligen största förändringen i mitt liv. Från att leva lite hur jag vill till att någon annan ska bestämma exakt vad jag ska göra varje dag. Puh. How will I survive?

Som vanligt så vet ni att jag vill

Träningsplanering inför GMU:

Först och främst är min planering 5 stycken långpass ute i skogen, marschträning. Ska gå långt, länge och mycket. Första är på lördag, sen är de utspridda över veckorna. Hoppas jag är frisk tills på lördag, annars får jag flytta på det såklart. Men det är jag nog. 

Sen så är planeringen: träna igenom sista delen av mitt tyngdlyftningsschema. 21 träningspass kvar. Kommer vara i topp precis innan inryck. Max-pass sex stycken precis veckorna innan GMUstarten.

På lördag nästa vecka är det Tough Viking i Stockholm, och jag har nog inte vart så otränad inför något jag gett mig på som detta. Det kommer bli hemskt. Förhoppningsvis lite kul. Skyller på förkylningen om det går åt skogen. 😉

Förutom det kommer jag fokusera på att fortsätta sänka min mil-tid. Jobbar ju som ni vet med att sänka tiden på hur snabbt jag kommer runt en mil på youtuben och det går ju framåt varje gång, vilket är superkul! 😉 Sen att jag inte springer varken snabbt eller ofta så liksom… aja.

Ska skriva in två löpträningspass per vecka i kalendern. Ett intervallpass och ett mil-pass. Mer än så kommer nog inte min kropp klara av, i kombination med allt annat….

Eftersom jag vill fokusera på styrkan. Överkroppsstyrka, bålstyrka och tung benstyrka. Vill klara att göra chins innan inryck (och är på god väg!!!) och vill bara bli ännu starkare i ben och bålen. Det är ju min favoritdel på gymmet, förutom tyngdlyftningen.

När jag tränar benstyrka kommer jag fokusera på att bli stark i mina knän och i fotleder, eftersom det är två punkter (eller fyra då) som är lite mer känsliga för kvinnor än för män. Har ju redan problem med mina knän och fötter så det är ju givet liksom.

Frågade innan idag på Militärkvinnor om tankar kring träning inför GMUstarter och framförallt: marschträning, bålstyrka och benstyrka – det är det som folk rekommenderar att träna inför GMUn. Alltså ska jag skippa att jobba på att få snyggare axlar och biceps ;). 

Skämt åsido, helkroppsstyrka är jätteviktigt. Kroppsträning, eller att göra övningar med en viktväst exempelvis, det kommer vara guld värt ute i skogen sen med ett vapen i näven när en springer runt.

Om jag är nervös?

Självklart. Vem är jag om jag inte är nervös? Men är också otroligt taggad och laddad inför starten. Det ska bli så galet kul, och jobbigt. Säkert förjävligt. Men kul. 

Förresten kommer ju min utbildning innebära stora förändringar i CFG, och det kommer jag skriva om i helgen, så don’t worry. You will know soon.

Det här med att få ont av att marschera

Jag har ju varit ute på en del vandringar nu och en sak återkommer varje gång efteråt: jag får ont i mina fötter och knän. Det är leder och ligament som gör ont, det är ibland även muskler, men oftast ligamenten sitter i någon känslig led. Knäna och fötterna. Mina stackars kämpar.

Är väldigt glad att jag började gå i tid så att jag lärde mig det här om min kropp hehe! Är ju ingen van vandrare, utan försöker lära mig själv hur jag fungerar nu i god tid innan jag börjar min GU… tänk om jag hade börjat gå en månad (!!) innan GUn och insett att min kropp inte gillar det här och halvt gått sönder under min nio-månaders-utbildning?

Sen är det väl inte så smart att vara ute och springa som jag har gjort senaste gångerna efter min marschträning (dagen efter visserligen). Kanske borde jag vilat i måndags istället för att försökt mig på milen.

Det är sånt här en kan lära sig i efterhand. Sånt där som jag vill testa mig fram och se min kropps begränsningar. Som att jag inte är van löpare och testar mig själv i det där. Utmanar mig själv och så. Jag är ju en person som helst tränar två-tre timmar på gymmet och sen kanske mest sitter på röven eller är ute och cyklar. Att gå och att springa är två belastningar min kropp inte är speciellt van vid och det behöver jag bli vanare vid. Ganska mycket vanare.

Så: Jag behöver vänja kroppen vid att gå mycket. Jag behöver vänja kroppen vid att det kommer komma jobbiga belastningar flera dagar i rad. Jag behöver vänja kroppen vid att använda leder och att saker kommer göra ont. Jag behöver få min kropp att inse att livet är smärtsamt (haha 😉 ) och att det är kul att springa.

Och nej, det är inte skor som är fel. Det är inte någon snebelastning. Det är bara min ovana i kroppen. Jag är ju en gym-tjej och en cykel-tjej. Kan tänka mig att springa 20 meter, eller att spela fotboll, men sen är det inte mycket annat som är roligt när det gäller att springa.

Jag måste bara vänja kroppen vid den här nya sortens belastning.

Och jag är så glad över att jag inte ska börja min GU om några veckor som först var planen, alltså att jag skulle börja en annan GU i juli. Men tänkte ”måste hinna fira mammas födelsedag och åka till Frankrike, och ta min examen på riktigt” så… oktober it is. 

Vad tänker ni kring det här?

Att träna med FMTK

Hej på er! Onsdag och en perfekt dag att träna på, eller hur? Här är det sol ute men vågar inte lita på det… igår när jag hade gruppträning så haglade det under träningspasset… Men vi överlevde, vilket var skönt.. 😉

Idag körde jag det här passet från FMTK – Försvarsmaktens Träningsklubb. Tyvärr är jag inte sponsrad än av dem, hoppas de hittar mig snart. 😉 

Jag körde 10 till 80 reps, ett supertungt pass, men av någon anledning står det att jag tyckte att det var väldigt lungt, och det var det inte! Promise!

  • 10 burpees
  • 20 situps
  • 30 upphopp

och hela vägen upp till 80 höga knän.

Därifrån gick passet från 80 höga knän till

  • 30 upphopp
  • 20 situps
  • 10 burpees

Om passet var jobbigt? JA. Om det var gött att köra? JA. Om jag aldrig vill köra det igen? Ungefär. Eventuellt. 😉

FMTK-appen är riktigt bra och samtidigt värdelös.

Minus:

  • Den är svårhanterad och den är jobbig eftersom den loggar ut mig hela tiden och inte vill vara vän med mig. Ibland råkar en trycka fel och då hänger den sig någon sekund vilket är drygt.
  • Jag upplever också att den inte vill vara med när en kör löppass och att den hänger sig, men kanske är fixat? Var ett tag sen jag testade att springa med appen, gillar runkeeper mer!

Plus:

  • Den har riktigt bra utmaningar och övningar att köra. Det finns både löppass, rörlighetspass och styrkepass att köra hemma utan några redskap alls.
  • När ett träningspass väl körs är den riktigt bra med tidtagning, berättande av vilken övning det är och hur en ska göras visas genom GIF-ar, vilket jag gillar! Enkelt och bra.
  • En behöver inte alls tänka, om en inte vill. Det är bara att köra på och träna. I like.

I appen ska en kunna lägga till vänner, och såklart heter min profil militärkvinnor! Så sök upp mig och lägg till mig så kanske vi kan peppa varandra, hur det nu kan gå till med kommunikation där! 😉 Har noll vänner så vet inte det där än.

Puls puls puls puls puls puls

Den riktiga träningen har börjat.

Jag har börjat jobba mot det där jag ska göra. Det där med GMUn.

Det är ju bara 187 dagar kvar tills jag rycker in, och jag menar, tiden går fort. Speciellt i mitt liv. Önskar att tiden gick långsammare. 

Jag försöker få till mer löpning, mer konditionsbaserad träning och mer UTEträning. GMUn görs ju inte inomhus… Det är ju ute i leran jag kommer vara, om en säger så!

Först och främst är fokus löpning. Jag ogillar det ju, som ni säkert vet, men ”ogillar” är inte en godkänd anledning till att skita i löpningen, då det kommer säkert vara otroligt viktigt där borta. Vi kommer säkert springa sträckor med x antal kilon som packning, så……… jag behöver börja gilla löpning. Tidigare har jag ju kört det en gång i veckan på ett ungefär, och nu behöver jag öka farten. Mer pass, längre distanser, mer pannben. Mer fokus.

Förutom det kommer jag köra mer kroppsbaserad pulsstyrketräning med FMTK – Försvarsmaktens Träningsklubb.

I appen FMTK så hittar du massor med träningspass som jag verkligen rekommenderar! Det är löppass, styrketräningspass och rörlighetspass. Har kört styrketräning och rörlighet, och sen löppass separat, då jag upplever att appen laggar och drar för mycket batteri ute i spåret.

Styrketräningspassen och rörlighetspassen är faktiskt riktigt bra! Gillar att det är snabba pass, så hemskheten är över snabbt och det liksom går undan. 

Mitt konto heter militarkvinnor, precis som mitt nya instagramkonto! Ni får jättegärna följa mig och bli vän med mig i appen, ser lite tomt ut att inte ha några vänner! 😉

Obs: Är inte sponsrad, men… kan tänka mig att bli!! Sponsra mig FMTK!! 😉 

Mycket mindre vanlig styrketräning och tyngdlyftning helt enkelt. Mycket mer löpning och då längre distanser. Måste tvinga mig ut mer. Woho, det kommer bli superkul…….. 😉 Jag är ju en sån där som gillar styrketräning. Det ska vara kort och intensivt, bara två eller tre lyft. Nu är det mil-distanser jag behöver lära mig springa. Två mil utan att stanna är väl målet.

Ska skriva mig en exakt träningsplanering i helgen! Vill ni ta del av det?

Pass nummer tre – eller om att fundera på att bestiga berg

Ibland är jag hopplös. Ibland kan jag bara inte bestämma mig för att jobba med ett mål i taget, utan, som ni hör här, så funderar jag redan på när nästa mål ska komma och vad det ska bli. Clara Toll i ett nötskal.

Däremot kanske det är bra att bestiga berg i sin militärträning? Det kanske sätter prov på psyket, kanske behöver jag jobba med den biten också liksom. GMU kommer säkert ha tuffare utmaning än att bestiga Kebnekaise, men att ha gjort det kanske kan ge fördelar när jag väl är där.

Är ni också såna där som inte kan göra klart en grej utan att vilja börja med nästa och nästa och nästa? Suck, pust och stön! 😉 Fast, om jag får säga det själv, så är det vad som är min charm! 

Förresten! Igår på GIH 50 år föreläste jag om Fotboll för alla tjejer, och livesände samtidigt. Så har du inte sett det klippet än är det hög tid att se det nu. Dock simmar jag ut ur bild och klippet är vridet, men ljudet ska vara bra sägs det.