• Företagarlivet

    Tankar energi från skogen

    … och inväntar regnet.

    Har precis fått en stor jobbförfrågan om sommaren, så funderar och tänker om man ska göra det eller inte. Det hade inneburit två fulla månader med många roliga saker och mycket event-jobb, med två fina vänner.

    Från och med måndag tänker jag att jag ska jobba heltid med mitt företag. Inte smygjobba, inte halvjobba, utan heljobba. Fokuserat.

    Göra saker.

    Vara Företagare. Med stort F.

    Haha, det är så läskigt. Känns ganska bra också. Vad fyller man ens sina dagar med? Eller jo, jag vet ju egentligen, men ändå. Jag har massor jag vill göra, så det är ju bara att få de sakerna att hända. Såklart.

    Har kört klart vecka 1 av 7 veckor på programmet Push/ Pull/ Legs som Styrkelabbet har i sin app. Sista veckan på 10 repetitioner, nu kommer det bara bli mindre och mindre.

    Enkelt styrkeprogram, där jag tänker att jag ändå borde bli rätt mycket starkare av det. Mer överkropp än underkropp är det, och det gillar jag, behöver det. Och kanske framförallt så vill jag träna mer överkropp.

    Än så länge känns det bra, vi får se hur det ser ut om några veckor.

    Idag var det:

    • 10 x 5 set knäböj
    • 10 x 4 set raka marklyft
    • 10 x 4 set benpress
    • 10 x 4 set vadpress

    Kändes rätt konstigt att träna vader så specifikt, brukar väl inte riktigt göra det. Men, ja, så kan det bli. Starkast vader vinner.

  • Blogg

    Min blogg – min terapi?

    Sen jag var liten har jag alltid älskat att skriva. Har haft mängder med dagböcker, olika anteckningsblock och min google drive är FULL av olika dokument som jag skrivit på sen jag skaffade drive. Jag har haft mängder med bloggar (så glad att det inte finns kvar på den här hemsidan haha) och jag har skrivit så mycket om det mesta.

    Sen jag var liten har mitt skrivande varit det som fått mig att må bra. Att slappna av och släppa på kraven. När jag mår dåligt så finns det nog inget som är enklare att bara få ut orden och låta allt strömma ut än genom att få skriva det på ett papper, eller på datorn.

    När jag mår riktigt dåligt så tror jag inte jag skulle kunna skriva allt jag vill få ut med en penna, så att skriva vad jag känner på en dator, ja, det är nog enklast.

    Jag brukar bara låta orden flöda, och är det bara för mig själv så brukar jag bara låta orden stå, utan att redigera. När jag hamnat i situationer som jag mått riktigt dåligt av, så brukar jag använda datorn som en terapi, där jag får tänka och släppa hämningar. Bara får ut mig alla tankar, positiva och negativa.

    Ibland kan jag publicera delar av det jag känner på bloggen, eftersom jag vill vara transparent, och låta andra ta del av mina känslor och tankar, men oftast låter jag bara de ligga där, i en mörk mapp, långt in i min drive, där ingen skulle orka leta.

    Genom texten tar jag hand om mig själv, och kan se på mina ljusa dagar hur mörka mina dagar är, eller tvärtom, hur ljusa mina dagar kan vara när min allra mörkaste dag är.

    För då vill jag inte längre ge upp. Och då vet jag hur jag ska hantera mig själv.

    Det är som en läkeprocess, genom mitt skrivande.

  • Clara Färdiga Gå

    Yoga i Oset

    Det händer många spännande saker nu framöver, och en sak är mina två yogaevent jag planerat ute i Oset.

    Första är den 4e maj och andra är 8 juni. Båda är mellan 8 och 9 på morgonen, och är utomhus då. Vi ses vid Venastugan, den glas-stugan som är uppe på kullen. Vet ni vilken jag menar?

    Efter det är det fri frukoststund, bara att äta medhavd frulle.

    Kostar 100kr om du tar med egen matta och 120 om du behöver hyra en (alltså 20kr för matthyran).

    Om du vill komma är det dags att boka. Finns 30 platser och runt 120 personer intresserade på fb-eventet.

    Varmt välkommen!

  • Blogg

    Det är svårt att vara tyst om något man vill skrika rakt ut om

    Jag tror dock de flesta som känner mig har förstått att det är på gång.

    Att jag mår bra igen.

    Eller ja, jag mår inte bra, men det har hänt något i mitt liv som gör att jag inte alltid kommer ihåg min ångest förrens den är här.

    Kanske är så att jag har hittat en person som får mig att le.

    Le sådär fånigt som bara någon nykär gör.

    Fnissa för att jag ser fula bilder på oss som ingen annan någonsin kommer se.

    Himla med ögonen åt hans dåliga skämt.

    Slåss om täcket och hålla hårt i honom när ångesten äter upp mig inifrån.

    Det har kommit in en person i mitt liv som får mig att klara av att andas när allt är jobbigt. Som får mig att slappna av när jag bara vill fly ut i skogen och aldrig någonsin komma tillbaka.

    Det har kommit in en person i mitt liv som jag inte riktigt kan vara tyst om.

    Sen det hände har livet blivit lättare att leva. Det har blivit enklare. Jag har helt plötsligt börjat tro på mig själv och känner att jag inte kommer falla så djupt om jag kraschar.

    Jag mår faktiskt väldigt bra.

    För en gångs skull.

    Det kanske inte är så konstigt för er som inte känner mig, men för dig som gör, och för dig som hängt med här under ganska många år, du vet ju vad jag brottats med. Att jobba med ett dåligt självförtroende och vara en prestationsprinsessa i samma situation som man ska balansera allt annat, ja, nej tack. Att pendla så mellan upp och ner, jobb och plugg och att alltid vilja leverera, nej, det blev inte mänskligt för mig.

    Minns när jag skröt om att jag hade så många projekt igång så jag inte ens kunde räkna allt på mina 10 fingrar samtidigt….

    Känns som en helt annan Clara, men så länge sen var det inte, 3 år sen.

    Hade jag kunnat stoppa mig själv tidigare så kanske jag hade haft kvar fler personer i mitt liv från den tiden än vad jag har nu, men så ser det inte ut nu. Så kan det bli, när man inte tänker utan bara gör.

    Nu försöker jag göra tvärtom. Bara tänka på vad jag vill och bara fokusera på en sak. Inte göra massor med extra bara för att. Göra det jag vill. Tänka.

    Och må bra.

  • Clara Färdiga Gå

    Vi sprang och sprang och sprang

    Wow vad kul! Jag drog igång en löpgrupp och vi sprang idag första gången! Nästa vecka blir det inget, pga första maj, men veckan efter då är det dags igen! Hoppas på att det blir varenda vecka framöver.

    Löpgruppen är gratis, vi samlas vid slottet 6.30 och springer till kl 7, och sen är det bara att dra hem och äta frukost innan jobb.

    Det där med att springa alltså.

    Det är något jag velat göra så länge, men jag tycker liksom inte om det. Det känns aldrig enkelt. Det känns aldrig som om det bara flyter på.

    Men tror det mest handlar om att jag inte riktigt tänkt på att jag springer för fort, för när jag springer med andra så måste jag hålla igen, och då känns det så enkelt och roligt till och med.

    Så behöver bara sluta springa snabbt och trappa upp det.

    Löpning i grupp passar mig så mycket bättre än att springa ensam.

    Nu ska jag ta tag i den hög papper som ligger här och glor på mig, och så ska jag packa väskan, för åker söderut idag! Inte så långt söder som Egypten, men ett par timmar söder med tåg. Hej!