Om Clara

Hej och välkommen till Clara Färdiga Gå.

Jag som driver företaget Clara Färdiga Gå heter Clara Toll, jag är 24 år, älskar träning och engagerar mig i de flesta sportrelaterade frågor. Mitt hjärta brinner lite extra för kvinnors tränande i allmänhet, och framförallt de som inte tränar. För mig är det en självklarhet att träna, och eftersom det faktiskt är väldigt viktigt att göra det så jobbar jag för att få de som inte tränar att träna.

Jag gillar att träna olika saker, som att cykla, styrketräna, simma, dansa, spela sport och yoga.

Älskar att träna tunga benböj, köra tunga marklyft, militärpressar och grisa lite sådär. Känna att det är jävligt tungt, och mitt mål att böja 100kg börjar närma sig med enorma steg.

I företaget Clara Färdiga Gå jobbar jag med

Det jag brinner för är att skapa en träningsmiljö för de där som inte riktigt vågar. För de som inte kan ta plats. De som inte känner att de hör hemma.

För de som inte vill koppla ihop sig med en vikthetsande träningsnorm. För de som inte vill gå ner de där 5 kilona för sommarkroppen.

För de som vill vara starka, snabba och må bra. Utan att bry sig om sitt utseende.

Personlig träning.

Främst jobbar jag med personlig träning i mitt företag, både online och live. Tillsammans med kunden tar vi fram en träningsplanering som passar just den personen, med träningspass att köra själv, med PT-pass och oftast en kombination av de båda. Till detta jobbar jag ofta med kostrådgivning där fokuset är på att skapa en hållbar vardag.

Mitt mål är att nå de där som inte vågar träna i vanliga fall, de där som gärna vill, men inte vet hur de ska göra riktigt. Det kan nog vara den svåraste kategorin att nå, men också den viktigaste tror jag.

Gruppträning.

Det jag absolut främst vill jobba med i mitt företag, eftersom jag tycker att det är så roligt att träna andra i grupp. Jag försöker ständigt utveckla mig, gå utbildningar inom gruppträning och vill liksom alltid lära mig nya saker.

Framförallt jobbar jag med träningsnybörjare i min gruppträning, då många därute knappt vågar träna öht, speciellt inte i grupp. Jag jobbar med grundläggande övningar, gärna att det är mot en bänk eller ett träd, även om grundrörelsen är på marken.

Som influencer.

Jag driver ju den här bloggen som en del i mitt företag, där jag både jobbar med att skriva sponsrade blogginlägg, och att skapa innehåll till blogg, instagram, youtube och facebook.

Jag jobbar stenhårt med att driva min facebookgrupp, något som jag tycker är så roligt att jobba med. Det finns inte så många därute som jobbar med den synen på träning och hälsa som jag har tycker jag, speciellt inte i facebookgrupper. I Min tid för träning är det nämligen nolltolerans mot all form av vikthets eller viktsnack. Behövligt, då alla andra grupper matar med information om detta.

Jag började blogga i åttan någongång, alltså 2008. Det var i samband med att jag fick min första (tror jag iaf) digitalkamera, och jag skrev typ ”detta har jag på mig och detta hände i skolan eller på fotbollsträningen.” Bilden ovan är dock två år senare, med min första systemkamera. Älskade verkligen att fota selfies i mina skitiga speglar haha, och så har jag en hel del fina naturbilder och så. Gulliga bilder på mig och mitt ex, mina kompisar från den tiden och så.

Gult hår med blondare slingor rockade jag då också. Hujeda mig. 

Sen har jag bytt inriktning ett antal gånger, vilket också gjort att jag raderat allt och börjat om från början. Vissa bitar av mig tackar ALLT för att jag gjorde det, men det är också lite tråkigt att det inte går att komma åt mina gamla devote.se-bloggar. Denna bloggen har funnits sen hösten 2015, så snart tre år som bloggare på riktigt. Numera kallar jag mig dock för influencer, i och med att jag jobbar mycket med andra kanaler, framförallt facebook och instagram. Så blogga och skriva, det har jag ju alltid gjort. Men 2015 – när jag bestämde mig för att starta företag som personlig tränare – så startade jag den här hemsidan för att jobba med mitt företag på samma kanal som jag bloggar, för ofta känns det som mina blogginlägg är min bästa marknadsföring.

Träningen då

Träna började jag göra januari 2013. Jag var ett typiskt nyårslöfte, jag och en kompis hakade på Friskis&Svettis som hade en gratisvecka och alltså. Såhär var det:

Efter att jag slutade spela fotboll som 15-åring så slutade jag röra på mig. Jag sket i idrotten för det mesta, tog moppen och åkte buss överallt. Gjorde ingenting mer än eventuellt gick ut med dåvarande pojkväns hund. Tiden gick och jag blev mer otränad och mer otränad. Fick ont i ryggen, först vintern 2012, förstod aldrig varför, och sen kom vintern 2013. Fy satan, minns det fortfarande hur ont jag hade, grät varenda natt, så fort jag skulle sova så kom kramperna, för då slappnade jag av och skulle sova liksom. Mina minimala coremuskler hade kämpat med att hålla uppe kroppen och därefter, när jag slappnade av, så släppte de och värkte som bara den. Sökte vård på sjukhuset till och med, men de förstod ju inget såklart.

Men så provade jag och en kompis på ett typiskt jympa-pass som friskis hade, och den natten, alltså, blir tårögd nu med, den natten sov jag utan smärta. Kan ni tänka er, 2 år med smärta och sen helt plötsligt utan att ha ens lite ont.

Sen dess har jag knappast vågat sluta träna.

Mer om det kan ni läsa här: – min träningsfilosofi.

Efter studier i Oxford så sökte jag mig till Örebro Universitet och Tränarprogrammet. En treårig utbildning om träning, hälsa och ledarskap.

Ett år in i utbildningen startade jag mitt företag, och förresten, ett halvår in i utbildningen började jag som tränare för Örebro Roller Derby. Axlade tränarrollen med stora kliv och lärde mig så mycket om ledarskap för personer som är äldre än mig, vilket i kombo med utbildningen blev det bästa jag kunde fått just då.

En bild från termin två hos ÖRD <3

Var hos ÖRD fram till hösten 2017, slutade i samband med att jag började min GMU – grundläggande militär utbildning. Det skulle ha varit en 9-månaders utbildning, men jag gjorde bara 3 månader. GMUn var hos SÄKKOMP sjö hos Amfibieregementet i Göteborg.

Jag slutade av olika anledningar, men främst för att jag inte kände mig 100% bekväm med vapnet. Inte när vi sköt, inte när vi gick med det, inte när jag bar det eller gjorde något med det överhuvudtaget. Det var grymt kul att testa på, saknar många saker med FM, men vet inte om jag vill tillbaka just på grund av att jag inte känner mig bekväm med att gå runt med något som är till för att döda.

I samband med detta startade jag instagramkontot Militärkvinnor, och med det facebookgruppen Militärkvinnor. Det är ett konto med syfte att inspirera tjejer att våga satsa på en grönklädd karriär. När jag skulle göra min GMU så fanns det inga influencers att följa, jag hittade ingen med samma mål och intressen som jag och det fanns ingen att prata med. Blev arg och förvånad på samma gång, så startade kontot och fick mängder med intresserade tjejer som började följa, både de som jobbade i FM redan och de som var nyfikna på arbetet. Vet att det var en enorm hjälp att samla tjejer som var nyfikna, då mens-i-fält-frågan är standard, och många andra frågor. #metoo, eller #givaktochbitihop blev stort också såklart.

Fotboll för alla tjejer

Under ett och ett halvt år drev jag och några andra tjejer ett av världens roligaste projekt. Vi spelade fotboll en gång i veckan under tre terminer med ett gäng nyanlända svenskar. De som kom från krig. De som precis kommit hit och bara bott här några månader. De som inte hade någon som trodde på dem.

Att få ha visat de här tjejerna 1 hur man spelar fotboll och 2 att det finns svenskar som vill att de ska få bo i Sverige mitt i flyktingsstormen, det känns liksom jävligt bra. Att få följa deras resa in i samhället, hänga med när de lärde sig svenska och få samtidigt lära känna deras kultur, lära sig lite somaliska och bara få nya vänner, ja, det var magiskt.

Tack till alla runtom som gjorde det här möjligt.