Det finns en anledning till att vi har en elit. Det finns en anledning till att inte alla som tränar är bland eliten. Varför? För att de har rätt förutsättningar i kombination med att de lägger ofantligt mycket tid.
Vi tar styrkelyftare som exempel. De tävlar i tre övningar; marklyft, benböj och bänkpress. Tre till det otränade ögat ganska lätta övningar. Det är väl bara att lyfta upp stången, att böja med den och sen i den tredje övningen pressa upp den när en ligger ner på en bänk.
Hur svårt kan det vara?
Det är svårt. Svårare för vissa än andra. Vissa behöver jobba på benböjstekniken, andra jobbar på startpositionen i marklyftet och en tredje behöver jobba lite extra med att utvinna kraft i stretch-shortening-reflexen när de ska köra bänkpress.
Det finns en anledning till att styrkelyftarna nere på ÖKK tränar dag ut och dag in. Tre övningar med mängder av kompletteringar. Dag ut och dag in. Lite bättre för varje dag.
En ny nervbana tar ca åtta veckor på sig att byggas upp.
Vi tar ännu ett exempel: För ett tag sen började jag träna för att kunna göra chins och pull-ups; genom att hänga i en stång bland annat. Tänkte att det inte var så svårt, 20 sekunder som en hade sagt att jag skulle ha som mål, ja, det klarar jag ju lätt. Första gångerna orkade jag max tio sekunder, men eftersom jag hängde där dag ut och dag in (åtminstone några minuter varje gång jag gymmade) så började mina muskler vänja sig till den konstiga belastningen jag tidigare aldrig haft.
Jag började med att bara hänga där och försöka aktivera min latsmuskulatur, och ja, tillslut klarade jag 20 sekunder. Nu vet jag inte längre hur länge jag orkar hänga, nu är träningen på istället att klara göra en chin och en pull-up. Det är lite svårare, men skam den som ger sig.
Vad jag vill komma fram till är att träningen tar tid. Träning tar tid om du vill bli bra på något. Det finns några små idioter som är grymma på allt de testar första gången, men vi andra dödliga måste göra rörelsen dag ut och dag in.
Men det är väl det som är charmen med träningen? Att inte alltid vara bäst, men att få träna för att slå sina egna rekord? Att orka göra fem armhävningar på fötterna istället för att kämpa med två på knäna. Att inte tycka att plankan är någon jobbig övning längre.
Har du någon övning du kämpat med länge, som du äntligen har blivit riktigt grym i?