Dag 17 – permission är ju rätt gött

Och jag råkade glömma bort att blogga igår, ber så hemskt mycket om ursäkt! 😉  Nu sitter jag dock hemma med min dator och tycker det känns otroligt ovant att sitta 1. i en soffa och 2. skriva på ett tangentbord. Men vänjer mig nog snart.

Igår hade vi en rätt lugn dag, schemamässigt. Tvättbyte, städning och plutonens timme. Plutonens timme innebär att vi i plutonen går igenom hur veckan varit och hur vi ska kunna utveckla oss till det bättre. Vi bestämde att vi ska bli bättre på att lyssna på dageleven och respektera hen, samt bli bättre på att vara tysta och inte skrika så himla mycket. Klurigt tydligen, eftersom vi är kanske 45 av 50 stycken i plutonen som gillar att bestämma. 😉

Har fått en fråga om vad jag önskar att jag vetat om innan jag ryckte in och tänkte att jag spaltar upp det här:

  • Att allt ordnar sig träningsmässigt. Visst, det är ganska så ordentligt höga krav fysiskt på Säkkompsjö, där jag är, men vi överlever ju. De lär oss allt vi behöver veta, de tränar oss för att orka och de lyssnar verkligen på en om man är ärlig och säger att en inte orkar en viss sak.
  • Att det inte är lika förjävligt som jag ställde mig in på. Allt ökar liksom successivt. 😉
  • Att vi kommer göra bort oss rejält någon gång, men det gör inte så mycket. Det är väl så en lär sig.
  • Att tid är a och o i Försvarsmakten. Tiden är nästan helig.
  • Att jag ständigt är supertrött och helt okapabel att ta egna beslut, iaf när jag är hemma. Att åka och handla och tänka ut vad jag behöver är ju helt galet jättejobbigt, på riktigt. Ska nästa vecka be Fänriken om en lista på vad jag behöver handla hem så jag slipper tänka själv. Efter tre år på universitet och driva företag heltid samtidigt så jag typ kraschade så är det väldigt skönt att ha någon som hela tiden ger en order och skapar rutiner åt en. Att göra GMU är väldigt bra för min hjärna tror jag. Får jobba fysiskt fast knappt psykiskt.
  • Att vika kläder efter SoldF (en bok) är tillfredsställande.

  • Att vapenhanteringen är jobbig fysiskt, fast inte så jobbig psykiskt. Börjar vänja mig vid att ha ett skitjävlafarligt vapen tätt intill kroppen dag ut och dag in. Börjar nästan bli vän med vapnet. Det enda som suger med det är att min AK5a inte är speciellt lätt, speciellt inte när man ska stå med det i rätt position i två minuter utan att få ta ner det. Gör ont i axlarna av bara tanken.
  • Att det är på riktigt så att inga kläder överhuvudtaget är anpassade för tjejer. Allt sitter förjävligt. Alla prylar vi har på oss. Våra stridsbälten, våra vapen, våra bärsäckar, våra kläder, allt. Så fort vi går runt med något tungt så hänger allt på axlarna bara för att det inte går att spänna åt runt midjan. Behövs mer kvinnor i firman så de orkar anstränga sig för att anpassa sig för oss. 😉
  • Att det faktiskt är himla kul att göra GMU och att det alltid är någon som har det värre än mig. 

Nu är det helg och nu ska jag se på en film, hoppas ni har det gott kära läsare ♥

Vad tycker du?