Saker som den civila världen behöver lära sig från den militära

Ursäkta varken bild- eller innehållskuligheter i helgen på sociala medier eller här men har nog sovit exakt hela helgen. Gick från att sova kanske 9 timmar per natt till att få till 6-7 timmar i gbg så har varit helt förstörd hela helgen. Skulle åka till gymmet men vi tog en tupplur istället, både igår och idag. Har ätit underbart god mat istället, H fixade pizza och sen har vi ätit på Käk Örebro och Sushi Yama. Gillar inte sushi men Yama har en fantastiskt magisk magnifik Chicken Teryaki (oklart med stavningen) som jag verkligen älskar. Värt att prova. 

Under helgen har jag dock funderat på saker den civila världen skulle behöva lära sig från den militära, och de kommer här: 

Pedagogiska moment – aldrig har jag haft så pedagogiska ”lärare” som i FM. Deras sätt att hålla föreläsningar, att förklara, att se till att alla hänger med och så vidare, ja… mina lärare jag hade på universitetet skulle nog alla behöva gå FMs ledarskapskurser och pedagogik-kurser. Enorm skillnad. Hade lätt satt VG på alla terminer om jag hade haft såna lärare som mina befäl. 

Tempoväxla – kanske inte ett jättestort behov men snälla vanliga människor… ser ni någon som försöker ta sig framåt bakom er som ser ut att ha bråttom bör ni illa kvickt ta ett steg åt sidan och släppa fram denna person. Sen behöver ni även lära er att vara beredda på varje uppgift redan innan du har uppgiften framför dig. Exempel: ta fram ditt kort så du är redo att betala i kassan direkt när du kommer fram om det är kanske 10 personer bakom dig i kön. 

Handsprit är vinterns räddning – varför sitter det inte uppe typ handspritspumpar lite överallt på ställen där det rör sig många människor? Detta har jag undrat länge, typ sen jag började jobba i vården för 5 år sen och fortfarande inte sett. Affärsidé? 😉

Somna ståendes – kanske inte är ett måste, men det är faktiskt en otroligt go egenskap att ha. Att ta micronaps är magiskt bra. 

Aktivitet utomhus – vissa dagar har vi dagar där vi är ute från morgon till kväll. Så mycket syre och fysisk aktivitet jag fått mina två veckor i FM känns som något jag tidigare samlat ihop på ett halvår. Något jag vill behålla och få in i mitt civila liv när jag är klar med min GU. Kanske dock inte äta lunch i ösregn utan tak. 

Ordning skapar säkerhet – Okej, kanske inte så jätteviktigt i det civila, meeeeen igår när jag kom hem till min lägis och öppnade min garderob och allt bara låg huller om buller…. 🙁 gjorde nästan ont i hjärtat att inget var i SoldF-bredd. Får åtgärda nästa permission tror jag. Men generellt, det här med att ha ordning. Att veta att jag alltid har min vattenflaska till höger i byxorna, att jag alltid har nyckeln i höger bröstficka och att fältmössan ligger i höger byxficka ger som ett lugn i själen. Undrar hur jag kommer vara och ha allt på andra sidan min GU i juli! 
Sluta vara egocentrisk – ingen är klar förrens hela gruppen är klar. Du kan vara grymt snabb men ingen grupp är ju starkare än sin svagaste länk och om du hjälper din svagaste länk att bli klar snabbare så behöver du ju inte vänta så länge på hen, samt att nästa gång kanske det går snabbare, eller hur? Ingen är klar förrens hela gruppen är klar. 

Har ni några andra tankar om saker alla civila borde lära sig om det militära? 

Dag 12 – Försvara Sverige och alla dess rättigheter

Idag har vi haft vår sista dag innan permission. Vi körde bland annat ett löparpass där jag insåg hur galet dålig kondition jag hade, men däremot orkade jag hela och kunde hänga med. Så är nöjd, även om det kändes skit. 

Mitt i löparpasset fick vi en väldigt kort föreläsning (eller mer tal kanske) om varför det är viktigt att försvara Sverige. I Sverige har vi otroligt mycket rättigheter, och med rättigheter kommer även skyldigheter, som kan vara att utbilda sig i Försvarsmakten om hur en ska agera om det blir krig. 

Och det där har jag haft i bakhuvudet under hela dagen, grejen med Svenskars rättigheter och skyldigheter. I Sverige pratar vi så mycket om våra rättigheter, vi har rätt till ditten och datten, men inte ofta hör vi något om våra skyldigheter. 

Men sen…. om det blir krig, eller någon annan totalkatastrof, hur skulle ni agera och vad skulle ni göra då? Vad skulle ni ta vägen? Vart tar ni skydd? Vad gör ni när maten tar slut? När all elektricitet försvinner? När din gamla matbutik bombas? 

Muntra fredagstankar hittar ni någon annanstans 😉 men det är lite det här jag vill ta reda på i och med min GMU. Förberedd för det absolut värsta. Veta hur jag överlever själv i skogen, veta hur jag fungerar i grupp och leva så tajt och intensivt som vi gör. Veta hur jag ska göra om det blir krig. Veta om saker som händer, veta när jag ska göra vad. 

Jag har aldrig gillat att vara vid sidan om när någon annan ska bestämma, som de flesta nog märkt angående mig. 😉 jag vill gärna veta vad jag ska göra i vilken situation och vad som händer runt mig. Jag vill vara medveten och delaktig i beslut som rör mig och andra i min närhet. Och vi vet ju aldrig helt 100 att det inte kommer bli krig imorgon eller om 30 år, så därför vill jag förbereda mig så mycket som möjligt så jag åtminstone har en grund. 

Jag tycker det är rätt obehagligt att folk över mig ska fatta beslut om mig som jag inte får tycka till om alls. Jag tycker det är rätt obehagligt att folk ska tycka till om mitt liv är värt mer eller mindre i jämförelse med någon annans. Jag vill gärna veta vad som händer. 

Vet inte vad ni tänker men oftast har jag märkt att katastrofsaker jag förbereder mig på inte inträffar. Det kan vara en skitjobbig del på ett prov i skolan, det kan vara en jobbig person jag kanske behöver hantera, och det är förhoppningsvis kriget jag förbereder mig för. 

Men, det har gått två veckor av min GMU, vet inte alls vad jag tänker om 9 månader. Nu känns det dock som jag är på rätt plats. Vi har det alla ungefär lika pissjobbigt, fast på olika punkter. I slutändan är ingen bättre än den andra. 

Nu sitter jag på tåget hem till H och ska bara laaaaaaata mig. Hujedamig det blir gött. Ha en trevlig helg! 

Dag 11 – flest blåmärken vinner 

Och den tävlingen vann jag redan innan vi börjat räkna. Är blåfläckig på hela kroppen känns det som, men det blir väl så när en tränar på att kasta sig på marken snabbt, med vapen i hand, eller närkampsträning. 

Idag har vi äntligen haft en bra dag. Strålande sol när vi var ute vilket gjorde stridsövningarna riktigt skoj, och bra stämning generellt i gänget idag. Inte så himla mycket gnäll helt enkelt. 

Uppdatering på mitt egna mål angående icke-gnäll så går det sådär, men försöker verkligen. När jag egentligen vill ba bläka ur mig sörja om hur livet suger när allt är dubbelt så tungt pga regnvatten, samt allt är blött, och ja, vi ska va ute i 5 timmar till, så försöker jag bara vara tyst och inte säga ett ord. När andra gnäller till höger och vänster försöker jag bara stå där och försöker intala mig själv att mitt gnäll inte kommer göra någon annans dag bättre. Funkar ibland. Och ibland inte. Har bara blivit tillsagd en gång av gruppen pga för mycket gnäll så det är ändå gött. 

Imorgon är det fredag, sista dagen innan permission, och vi firade det idag med pannkakstorsdag givetvis. Hiskeligt gott. 

Ska bli skönt att åka hem och få äta frukost i fred, dricka en stor kopp kaffe, mysa med hunden i soffan framför ngt kul youtubeklipp och sen få ba göra allt långsamt i sin egen takt. Ba gå och slöa en hel helg. Göra allt i lugn och ro. 

Ni som gjort GMU eller liknande, vad gjorde ni på er första permission? 

Dag 10 – äta mat när himmelen öppnat sig

Idag har vi haft en osoft men väldigt kul dag. Började dagen med att kasta oss i leran i skogen för vi skulle öva på att ta skydd mot fienden som ”sköt” på oss (fanns alltså ingen riktig fiende). Sen åt vi mat ute och sen övade vi lite till. Och under hela den tiden så regnade det. 

Och vi var tvungna att sitta under öppen himmel. Inget vind eller regnskydd alls. Bara spöregn. Skönt. 😉 

Har iaf lärt mig att äta mat ute utan att få regnvatten i all mat. Vi får nämligen mat i plastlådor, och en behöver ju faktiskt inte ta av locket mer än hälften, så att hälften av maten fortfarande har skydd. Så istället för att äta en potatismossörja så fick jag ändå bra konsistens på maten genom hela måltiden. 
Små saker som håller humöret uppe när en är helt genomdränkt, helt lerig och vet att det är många många timmar kvar innan en får duscha. 

Nu är det bara två dagar kvar på den här veckan, sen har jag överlevt min andra vecka på GMUn. En vecka i taget. I can do this. 

Vi fick förresten en riktigt bra utb innan, i sjukvård. Det kommer ju byggas på men kändes att det var oerhört kompetent befäl som höll första passet, och kände mig helt plötsligt taggad på att utbilda mig till ambulansSSK igen. Kanske blir det i framtiden. 😉 Om jag orkar börja en till utbildning…. Vi får se! Det blir isf min fjärde eftergymnasiala utbildning….. 

Men nu är det godnatt kära läsare, vi höres imöra. Då blir det säkert något kul. Hoppas det inte regnar hela dagen bara. Adjö! 

Dag 9 – lektion i handuppräckning

Godkväll. Idag har vi fått precis som rubriken ovan säger: en lektion i handuppräckning. Detta för att vi är odugliga småungar som inte kan sträcka upp händerna som riktigt folk, men nu kan vi.

Sen har vi (ÄNTLIGEN!!!!!!) fått genomgång på gymmet idag! Det var på tiden liksom. Kommer dock fokusera på rörlighet, men i rörlighet ingår ju tyngdlyftning så det går ju bra att köra. Två av våra befäl har byggt om gymmet så att vi nu har ett av Sveriges bästa försvarsgym, top 10. Ganska litet men fanns ändå eleikostänger så kändes nästan nästan nästan som ökk. Bara att det var typ 10ggr mindre. 😉 

Och sen har vi gjort en superrolig sak idag: 

Maskering.

Alltså, ni skulle sett hur vackra vi var. Helgröna i ansiktet, massa grenar på hjälmen och gömda i en buske. Sjukt kul och väldigt svårt, ser fram emot framtida övningar på just detta. 

Ett tips till alla er som ska tvätta bort maskeringsfärg är att inte använda handsprit som flertalet grabbar här fick för sig(????) och istället använda våtservetter som är gjorda för sminkborttagning. Gissa vem som var grön efteråt? Inte jag iaf. 😉 Sen tog dock mina våtservetter slut för delade ut till höger och vänster men men, är ju snäll så! 😉 

Sen fick vi även sluta tidigare så jag hann se sista 15 min av dagens hockeymatch, bland annat Brodeckis så galet vackra mål. Håll i hatten. Det var så galet bra gjort. 

Imorgon ännu en lång dag. Nu är det dags att sova. Har ni några frågor och funderingar så får ni gärna ställa dem, har snart klarat två veckor av min GMU ju! Godnatt så hörs vi alla mina superstars ☆

Dag 8 – träffade A 5 gånger på skjutbanan.

Så. Idag släppte de oss superhimlatidigt. Kl är 20.45 och jag ligger redo i sängen för att sova. Allt packat, allt vikt, skor putsade och allt annat sånt. 

Imorse bar det av till skjutbanan, i helgen har vi nämligen bekantat oss med vårt vapen, AK5, och idag fick vi skjuta våra första 10 skott. Satte 5 första helt okej och omgång två satte jag alla inom ett område av typ 3 nävar. 

Jävlar i havet vad nöjd jag var. Ursäkta svordomen. 

Varit så nervös för hur det var att skjuta men gick bra, kändes helt okej. Har varit väldigt tveksam till grejen med vapen men jag överlevde ju. Det var faktiskt rätt kul. 

Sen var det gaaaaaaalet jobbigt att springa med vapen och all stridsutrustning kan jag lova. Stummaste benen någonsin. Längtar efter en foamroller så jag kan rulla ur alla hårdheter. Ska åka ner till ÖKK på lördagen när jag är hemma och köra lite sånt där göttigt tror jag. Rulla ur hela kroppen. 

Det värsta med vapnet är ändå att det är så galet tungt att stå i stridspositionerna. Får kramp i mina axlar exakt hela tiden. Såååååå ont. Tur är att det är lika tungt för alla och tur att jag ändå tränat axlar en gång i mitt liv. Punkt två på ökk på lördag: axlar. 

Och shoppinglista:

  • Tamponger till fält. 
  • Toapapper att stoppa i hjälmen. 
  • Proteinbars så en slipper gå hungrig. 
  • Hundbajspåsar.

Alla tips från hemvärnsplutonen som vi träffade här idag. En gammal Växjövän är med i den, lite kul att höra lite redig småländska. Vi fick även en bibel av en ekumenisk församling som jag glömt namnet på men som var himla snälla haha. Ska eventuellt bära med den…. men samtidigt så vill en bära så lite som möjligt i all packning.

Men nu tänker jag sova, kanske kan vakna utvilad imorgon ändå. Så godnatt, höres imorgon. Vecka två av 39 nu. Adjöken.

Dag 7 – 49 mansplainare

Hej på er. Vi lever. Nu ska vi strax sova. Känns som världens töntigaste dagbok ibland men…. ni verkar ju gilla min nyvändning i bloggen eftersom ni 3-dubblats.

En sak som grabbarna här verkar ha himla svårt för är att det finns två brudar i deras pluton. Det är 49 grabbs och två brudar och vi två tänker väl inte speciellt mycket på det, förutom att vi är himla glada att vi slipper raka skägget varje morgon…. 😉 Men killarna reagerar något enormt. Verkligen. 

Vissa vågar inte kolla en i ögonen, vissa ska alltid hålla upp dörren (vilket är najs för då kommer jag i tid och de blir sena), vissa ska vara supertrevliga och vissa är bara så himla stela. Men det är gött att få gå före lite överallt och lite såna minifördelar. 

Men så kommer vi till mansplainandet. Herregud vad jag får veta saker på 75 olika sätt hela tiden om saker jag redan vet (eftersom alla andra redan sagt). De berättar väl snart om hur jag skär min potatis på bästa sätt, hur jag gör en bättre fläta eller målar mina naglar snyggast. Finns nog inget här i livet i Kasern som de inte förklarat för mig. 

Men jag gillar dem ändå. 

De vet ju inte bättre. 

Nu har vi överlevt en vecka i Gbg och imorgon börjar vecka två. 39 veckor lång utbildning. Godnatt!