Dag 33 – första skjutningen på 200 m… katastrof

Det var dock kul att få testa. Skitsvårt. Fick inte rödpunktsiktet att stanna så att jag fick ett i A var ju helt klart tur. Eller skicklighet. Helt klart skicklighet. 

Hoppas vi kommer få skjuta mer på avstånd, ser fram emot att testa 400m! 

Och angående mitt blåmärke i ansiktet som ni snart kan se på min instastory så har jag haft en dålig skjutställning och försöker numera ändra om den. Förra veckan sköt jag med ett väldigt kort axelstöd vilket gjorde att jag fick ta emot varje rekyl i ansiktet. Skönt. 

Klarade även närkampsexaminationen idag!! Nöjd helt klart. 

Sjukt tufft, kändes som jag ba slog och slog och att det aldrig tog slut men till slut fick vi hoppa upp på skjutbanan och skjuta. Höll säkert på i en min max men kändes som en timme. 

Har ni förresten fyllt i min marknadsundersökning? Annars är det dags nu. Scrolla ner ett inlägg! Nu ska jag fortsätta njuta av min cola i några minuter innan jag hoppar i säng, även om kl är 3 min i nio. Så skönt. Eventuellt lite skovård också. Lika bra. De behöver alltid kärlek. Målet är att jag ska kunna ta selfies i skorna. 😉 

Halva GMU avklarad

Sex veckor gjorda, sex veckor kvar.

Är otroligt nöjd med mig själv. Har blivit godkänd på allt hittills (eventuellt inte provet vi gjorde i fredags för det har vi inte fått reda på än då) och har klarat av allt. Har lärt mig otroligt mycket om mig själv, om andra, om Försvarsmakten, om säkerhet, om krig, om fred, om hur folk fungerar i stressade och pressade situationer och om Sverige. Samtidigt som jag har enormt mycket att upptäcka. 

GMUn är ju tre månader, och efter det kommer GU som kommer vara sex månader lång. Så egentligen har jag inte kommit någonstans, men gillar att ha delmål, så det inte känns alldeles övermäktigt.

6 veckor av:

  • Larm som ringer 5.40, upp ur sängen, dra på sig dubbla sockar och bädda sängen så att allt möjligt kan studsa på den.
  • Få blåmärken på alla möjliga ställen av vapnet, av att kasta sig på marken och nu senast: klättra på ett rep upp och ner. Hela mitt ben är helt blått, supersnyggt! 😉 
  • Hoppas att veckan kommer innebära fältdygn så vi får sova i tält, vara ute i skogen och lära oss allt möjligt.
  • Svära tyst för mig själv när inte tändstålet fungerar, och sen sno en låga från grannen till mitt spritkök. I framtiden ska jag gå runt med tändstickor i en plastpåse. Eller egentligen allt i en plastpåse. Vi är ändå på ett amfibieregemente. Vi älskar regn. 
  • Bli helt överlycklig av mer än 10 minuter när det är dags att äta. Ibland blir jag fascinerad av mig själv i hur snabbt jag kan sleva i mig mat. Armen bara går runt runt runt och knappt hinner en andas. 
  • Ha håret i en så låg knut att det kliar galet i nacken under givakt på morgonen.
  • Alla härliga morgon-BRAK.
  • Att känna hur jag växer som människa, hur jag blir mer och mer säker på mig själv, hur jag känner att jag blir smartare, starkare, modigare och utvecklas till en bättre människa enligt mina ramar. 

Vad tror ni jag kommer addera på listan efter ytterligare sex veckors utbildning?

Dag 31 – plutonens sämsta granatkastare

Är numera plutonens sista granatkastare. 

Sjukt kul att kasta (skarp och övning) granat som vi gjort nu, men…. är nog sämst på att kasta. Någonsin. Träffade noll av noll gånger. Mina armar vill uppenbarligen inte slänga något framför mig. Finns inget som heter kastarm här.

Så om jag någonsin hamnar i strid på riktigt kommer jag ju inte vara den som bär någon granat haha. 

Lite synd för det var ju ändå kul. 

(Gör dock inte jättemycket, så länge den hamnar på ett ungefär. Allt inom ett visst antal meter smälls ju ändå så.)

Annat kul vi gjort nu när vi vart i fält (hemma från fältdygn) är att skjuta en hel del och sen träna på magasinbyten. 

Att byta magasin ståendes är hyfsat lätt, börjar få in känslan för det. 

Att byta magasin sittandes är lite mindre kul, jobbigt men lyckas alltid ändå. 

Sen har vi liggandes. Hujeda mig. Först ska vapnet lyftas på ett superskumt sätt, man ska ligga på ett ännu mer onormalt sätt och så ska min arm böjas på ett skumt sätt och få ut ett magasin ur fickan. Samt ska mitt svaga högra pekfinger lyckas trycka en viss knapp. 

Alla andra lyckas så bra, men så kommer jag som känner mig som en säl när det är dags för såna magasinsbyten

”Det kommer Toll, du kommer lösa det…. någon gång.” 

För övrigt lyckades vi alltid vara under tak under de värsta regnskurarna under tiden vi var borta så blev inte helt genomdränkt!!!! Helt underbart var det! Tack vare icke-iskall hela tiden så har jag nog lyckats bli frisk också. 

Tänkte sova nu så jag kan kurera mig ännu mer, imorgon är en ny dag och har nya utmaningar att klara av. 

Har ni några tips för smidiga magasinbyten? Några tankar? Idéer? Youtubefilmer? Ni brukar ju gilla att hjälpa till kära läsare ♡  Tack och godnatt så länge så hörs vi. 

Dag 29 – tårgas är mest jobbigt efteråt

Idag har vi haft tårgasutbildning. Eller ja, CBRN-system och allt sånt, men främst tårgas, eftersom vi fick öva med skyddsmask och så då. 

Först mängder med teori och sen efter det åkte vi ut till ett skjul som var fullt av tårgas. 

Gruppvis gick vi in i skjulet och där stod vi i två minuter. Fem benböj och så sjöng vi små grodorna med tillhörande dans såklart. 

Först när vi kom ut och hade borstat av all tårgas och fick ta av masken så märkte jag av tårgasen (alltså hade vi inte borstat av tårgasen ordentligt). Det sved i halsen och ögonen och jag snorade som få. 

Men det var väl ”kul”… 😉 

Häftigt att testa, undrar vad som händer under kommande utbildning, vad vi kommer få lära oss mera. 

Pratade förresten med mina befäl angående ångest och de verkade inte ha något större bekymmer med det. Så skönt för mig och skönt för några av er som också undrat över det här. Så länge det är hanterbart så funkar det. 

En annan grej jag tänkt på är att börja med skovårdsbilder varje morgon. Bara för att ni ska få något att titta på och inspektera. Får se om vi hinner sånt men vore ändå rätt roligt. Visitation av kängor är ändå en stor del av vår morgonstund. Det har betydelse för oss. 

Godnatt kära läsare ♡

Dag 28 – ångestattacker

Det blev en sån där kväll idag. En sån där skitkväll. Och att inte bo ensam då utan att bo med 50 andra gör det lite mer komplicerat. Men vad ska jag göra? Det går inte att undvika, det går inte att försöka stoppa, det bara måste ut. 

Egentligen har inte ens dagen varit jobbig. Vi har typ bara haft föreläsningar, kört närkamp på kvällen, blivit manglad av 1e sergeanten, sen haft god tid att äta varje måltid och så vidare. En enkel dag. Ångesten smäller till när en minst anar det. 

Imorgon blir en ny dag. Imorgon kommer bli en kul dag. Vi har börjat lära oss nya saker idag som vi ska examinera på fredag tror jag, så ni får veta vad vi gör då. 

Svar på alla era frågor

Hej på er allesammans! Hur har ni det? Hur mår ni?

Jag mår hyfsat bra, är nästan frisk igen, vilket känns bra med tanke på att jag ska tillbaka till Götet om bara några timmar. Sitter i soffan och mysbloggar med en kopp te med hunden och väntar på H som är och tränar. Igår var vi hos Elin som firade sin födelsedag med en harrypotterfest! Superkul! Jag och Henke var utklädda till Weasleys på julafton, var sin finstickad tröja med bokstäver på. Tyvärr försvann tiden så hann inte sy så bra på magen men men. Bättre något än inget alls! Skönt att ha pyjamas på sig iaf!

Så fort jag lämnar grindarna så får jag otroligt mycket frågor om hur vi gör, vad vi gör och sådär (inte minst igår) så tänkte försöka sammanställa era frågor och mina svar så gott det går.

Hur jobbigt är det?

Fysiskt: skitjobbigt. Det är tungt att gå runt med packning på, det är tungt att hålla i ett vapen i en eldställning länge, det är tungt att springa i kängorna och det är tungt att stå upp hela tiden, och sträcka på sig och hålla rätt hållning.

Psykiskt: skitjobbigt. Det är jobbigt att förhålla sig till befälen, till andra i gruppen, till att försöka vara tyst och inte gnälla hela tiden, till att ha 100% fokus hela tiden.

Men en sak vet jag och det är att jag klarar det. Det är tungt men det är också planen. Och jag klarar planen. Jag går inte sönder. Jag håller för det vi gör. (förutom att jag blev sjuk i torsdags och fick feber och sådär). Jag klarar det.

Hur är det att vara en av två tjejer och 50 killar?

Well, alltså, det är ju lite olika i inställning och tankesätt och sådär. Lite olika humor. De flesta är precis klara med gymnasiet, inte riktigt tänkt ut hur de förhåller sig till olika saker i livet.

Annars är det liksom ingen skillnad på oss. De kissar lite snabbare än oss, jag måste planera dagen efter kisspauser och fundera på nästa tillfälle haha. Annars är vi lika starka, har samma förutsättningar och fick på ett ungefär samma resultat på mönstringen. Några lite hårdare, några lite smartare.

Sen att några kallar mig mormor ibland, det är väl mina omsorgsvanor som kommer fram 😉

Hur mycket längtar du hem?

Ungefär varje sekund. Ibland starkare och ibland mindre starkt. Häromveckan när vi var på skjutbanan i strålande sol, hade det allmänt gött och tränade superprickskjutning. Då längtade jag inte hem så mycket.

En annan dag ösregnade det och vi skulle fortsätta slänga oss i leran, lägga oss på marken, och det tog aldrig slut. Då ville jag hoppa av.

Så växelvis går det. Växelvis framåt. Växelvis bakåt.

Hur ser en vanlig dag ut?

Vanlig dag och vanlig dag. Vet inte riktigt vad det innebär på GU, men vi börjar alltid med visitation av oss själva, av sovutrymmen, av städområden osv. Larmet ringer alltid 05.40. Upp och hoppa. Sen har vi ett förmiddagspass som kan vara vadsomhelst, lunch vanligtvis ute, och sen ett eftermiddagspass. Kvällsmat är det oftast inne och efter det är det ett kvällspass. Förhoppningsvis slutar vi innan 9 på kvällen 😉

Vad vi kan göra är att träna strid, närkamp, lyssna på föreläsningar, lära oss vårda, hantera olika sätt, träna på att stå upp, sjukvård och massor med annat. Sjukvården är det jag gillar allra allra mest.

Vad händer om man blir sjuk?

Vet faktiskt inte vad som händer om man blir supersjuk, mer än att en kan bli hemskickad någon dag typ. Jag fick ju feber och allt möjligt men bet ihop och tog någon extra alvedon så jag kunde stå på benen hela fredagen (fredagar är alltid lugna dagar med typ föreläsningar och tvättbyte). Vi hade ett fyspass på torsdag kväll som jag inte genomförde också, halsont.

Vet att de kommer sätta oss i karantän om vi blir magsjuka. Sen vet jag inte mer! Tror ingen riktigt blivit sjuk faktiskt. Vi är uppenbarligen bra på att hålla rent. Är det inte rent så blir man sjuk. Tydligen.

Hur fungerar det med permission?

Jag vet inte om det fungerar så på alla ställen, men vi har ledigt nästan varje helg. Vi har två helger planerade med tjänst på hela vår GMU samt vi har två veckor ledigt över jul. Andra tror jag har mer tjänst, men har faktiskt ingen koll.

Det gör det faktiskt lite lättare att hantera att det ibland blir bara 5 timmar sömn en tisdag. För på helgen får jag utrymme att sova långt mycket mer.

Är ni i tjänst dygnet runt?

Alltså, jag tror det. Vet inte hur det skulle fungera men tror att de skulle kunna få väcka oss mitt i natten och göra något trevligt, speciellt om vi är i fält. Mer tveksam på Kasern. Men har faktiskt ingen koll. Bara försöker göra det som vi blir tillsagda att göra.

Varför valde du Göteborg?

Valde nog inte Göteborg så mycket mer än GMU-startsdatumet. Ville egentligen börja i juli, men valde att ta ett långt sommarlov efter min examen till GMU-starten. Behövde en mental paus. Hade absolut inte klarat av GMUn om jag hade börjat direkt. Var alldeles för sårbar då.

Kommer du genomföra hela utbildningen?

Ibland tänker jag givetvis, ibland tänker jag absolut inte. Det är mycket i livet som ska gå ihop och fungera. Jag har så mycket i mitt liv jag vill göra, så vet inte. GMU tänker jag genomföra, befattningsutbildningen som är januari-juli får jag se om jag gör klart.

Sen vet jag inte om jag kommer jobba i Försvarsmakten sen efteråt heller. Vi får se helt enkelt. Allt beror helt enkelt på möjligheter och framtida kollegor. Och allt annat. Saknar företagarlivet litegranna…

Varför lägger du inte ut några bilder?

För att vi är på ställen där allt är hemligt. 😉 Nä, men det är skyddsobjekt till höger och vänster och jag vill inte göra fel, så har helt enkelt bara tagit ett beslut att inte fota på ett tag. Kanske kommer någon bild längre fram, men just nu så skippar jag det. #Dåligbloggare

Hur är maten?

Ljuvlig. När vi är på kasern har vi tillgång till mellan tre och fyra olika måltider. När vi får ISO så får vi en matlåda med färdig mat, och då är en alltid extremhungrig så maten försvinner på 7 minuter.

Ibland får vi torrmat i påsar, och än så länge har det inte vart något problem, förutom frukosten, den är så galet söt? Hälften socker, hälften mat. Kanske för att vi ska komma igång på morgonen. Fick en vitlökstomatpasta i torrmat och den var ju helt underbar. Och honungsjordnötterna var riktigt goda också!

Det är väl mest ärtsoppan som jag inte är så förtjust i (torsdagsmaten), men men. Det är bara att sleva i sig och hålla för näsan.

Dag 26 – alla dessa nattbloggningar 

Idag har vi gjort massor med faktiskt himla roliga saker. 

  1. Examination på att sätta tournique. Blev godkänd andra försöket, behöver fortfarande jobba på hårdare och snabbare såklart men för en person som mig så är det en längre inlärningsprocess för att det ska gå snabbt. Mycket nöjd med att vara godkänd. Snabbare och hårdare rörelser tar jag med mig. Ni som inte vet vad en tournique är kan ju googla. 😉 ta inte bilder dock. Eller filmer. 
  2. Löspatronskjutning stridsparsvis. Sjukt kul faktiskt. Så synd att vi är en miljon ungefär i plutonen så vi bara fick öva två gånger var ”på riktigt”, men det kommer i framtiden. Alla ligger på den nivån vi ska ligga på nu enligt befälen och är de nöjda är vi nöjda. 
  3. Examination skriftligt på Kallt Väder. Ett prov då. Kände mig som jag brukar göra innan tentor (har noll koll) men enligt resultatet så verkar ju min hjärna kunna prestera ändå. Dock skulle vi ha full pott och det fick jag inte, fick några frågor med ”halvt rätt”, men Kapten kanske är snäll och ba ”hon har ju ändå vart dagelev hela veckan och varit exemplarisk” så vi kör på godkänt. Hoppas på det 😉 
  4. Sen körde gruppen fyspass också en sväng i ösregnet. Jag slapp för är febrig och har ont i halsen. Så tråkigt. Fyspassen är alltid förjävliga men tror det är mer förjävligt att missa pass i slutändan. Så tråkigt att bli sjuk just idag. 
  5. Hörde en kille i gruppen säga till en annan kille i gruppen att sluta säga ett visst ord som finns benämningen vanliga xxx och sen tjej-xxx. Blev glad i själen att jag själv slapp. Speciellt eftersom jag informerat killen själv om liknande sak tidigare. Nöjd. Han tänkte till. Ting behöver inte ha en manlig och en kvinnlig form nämligen. De klarar sig ändå. 

Imorgon är det fredag och på eftermiddagen åker vi hem. Det ska bli skönt att få sova i min egna säng i helgen. Inte gjort sen jag ryckte in för har alltid sovit hos H istället. Örebro here I come. 

♡ godnatt ♡