Älskade sommarkroppar

Så var det sommar igen. Sommar betyder mycket bad (åtminstone för mig) och mycket bad betyder visa upp kroppen hela tiden.

Och det här är något som ger så otroligt mycket ångest för många. Sommarkroppen.

Egentligen skulle jag kunna skriva ett inlägg om att ni borde ba sluta värdera era kroppar, acceptera att ni ser ut som ni gör, tänka att ingen lägger speciellt stor värdering i hur ni ser ut (förutom om de spanar in er eftersom ni är skitsnygga) och att det inte alls är kul att va på en strand en hel sommar om en har ångest över hur man ser ut. 

Men jag vet att folk inte lyssnar oftast. De ba ”YES NU KÖR VI” och sen tar det tio minuter och de ser någon skavank på sig själv och ba ”nope, nu är det kört” och sen är det slut.

Jag har alltid haft en sån där ”norm-kropp” eller vad en ska kalla det. Lång, smal och så vidare. Men bara för det så kan jag ju inte säga att jag inte haft ångest. Jag var ändå en av de största i mitt fotbollslag som jag spelade i mellan 1a klass och 8an. Och då vägde jag kanske 60kg när jag slutade. Nu väger jag långt mycket mer och känner mig otroligt mycket nöjdare med mig själv.

Då försökte jag faktiskt banta. Vet inte om jag gjorde det öppet så andra märkte det, men försökte äta mindre mat, försökte bli lika snygg som de andra i laget som hade platta magar, som hade mellanrum mellan benen (ni vet thigh gap var inte uppfunnet då) och sådär. Jag hade ju en riktigt bra kropp men jag var inte nöjd.

Jag och en vän tyckte det var jättekul (!!) att stå och väga oss och jämföra och sådär. Usch, vi gjorde mycket dumt, tänker inte ens skriva ut det för vill inte ge några dumma idéer till någon, men vi var inte snälla mot oss själva. Brukade väl väga mig kanske en gång varannan dag och liksom följde med i mina kurvor, upp och ner gick det. Men det är lätt att vara efterklok.

Ännu värre: redan smal, redan liten – jag bestämde mig för att börja med en diet och lite olika kostkurer där jag skulle sluta äta och dricka juicer istället. Smal skulle bli ännu smalare. Smal blev ännu smalare. Smal blev hyllad på sociala medier. Smal blev ännu mer peppad till att fortsätta.

Och utan att fortsätta skriva för mycket så kom ett slut i det här i och med att jag flyttade till Oxford för att läsa engelska i nio månader. Där hade jag (som tur är) aldrig tid att hålla på sådär. Träffade bland annat en vän som tjatade hål i mig om gains gains gains och helt plötsligt ville jag bli stor, bygga muskler och bli större igen. Från att alltid velat bli mindre till att alltid vilja bli större (som jag är fast i nu).

Från att aldrig vara tillräckligt smal till att aldrig vara tillräckligt stor.

Skillnaden nu är väl att jag inte längre orkar lägga värdering i hur jag ser ut. Jag kan liksom inte riktigt göra något åt det. Det här är jag. This is me. Det kommer alltid finnas folk som är snyggare, hur man än ser ut från början.

Men det spelar väl ingen roll egentligen? This is me. Jag ser ut såhär. Jag har ett hål på ryggen av en gammal leverfläck som togs bort och som inte läkt ihop. Jag har en bula på magen som gör att folk frågar om jag är gravid om jag sitter på ett visst sätt. Jag har lite olika grejer som jag skulle kunna haka upp mig på, men jag orkar inte längre må dåligt.

Som Malin skriver: acceptera dig själv. Börja med små steg och fokusera på en sak du gillar hos dig själv. Öka till två nästa dag. Och sen tre. Och så vidare.

Älskade sommarkroppar

Beach2017 – vad är det egentligen. Varför är det så viktigt? Varför gör vi det till en grej? Är någon ens nöjd när det tränar för det? Varför håller vi på? Är du nöjd med hur du ser ut på sommaren? Har du brytt dig innan? Kollar du ens på vad andra håller på med på stranden?

Dela gärna era tankar i kommentarsflödet. 

10 steg för att skapa den bästa träningsrutinen

1. Ankra fast din nya vana vid något du redan gör

Inventera dig själv. Vad är det du vill ha för vana? Vad gör du idag? Är det att du vill få till mer vardagsmotion i livet? Ja, okej, vad gör du idag då? Pluggar du? Jobbar du? Kan du få till en lunchpromenad? Kan du parkera din bil lite längre bort? Kan du börja med gymträning på lunchen med din kollega varje torsdag?

2. The thing before the thing

Okej, så din vana du vill ha är att börja gymma tre gånger i veckan. Men…. det är ett stort galet hinder att faktiskt börja med det, eller hur?

How about… om du tar och packar gymväskan kvällen innan, placerar den i bilen din och så ja. När du ska hem sen efter jobbet så ligger ju redan väskan där i bilen, redo. Så jobbigt blir det inte att åka dit, köra två övningar och sen dra igen. Snabbpass du vet. Lura hjärnan.

3. Gör det så lätt du kan!

Du behöver inte ha senaste löparskorna som är anpassade efter din fot, en pulsklocka med gps och allt vad det heter, plus senaste löpartightsen och allt annat möjligt bara för att du ska ut och springa. Nej, det som krävs är dig själv, lite kläder (så du inte blir anmäld för något olämpligt) och eventuellt hörlurar för en bra podd i öronen.

4. Bestäm dig för en kort tid enbart

Din nya vana kommer ta tid att sättas in i huvudet, så ger den korta intervaller att komma in. Börja med två veckor på gymmet. Tre pass i två veckor. Sen en veckas vila. Sen planerar du tre veckor, två pass. En veckas vila. Och sen utgår du från det. En kort tid. Ett steg i taget. You can do it.

5. Det är okej att ta omvägar, men försök hålla dig till banan

Ingen, inte ens jag (verkligen inte jag) kan hålla en rak och hälsosam väg hela tiden. De som säger att de lyckas ljuger dig rakt upp i ansiktet, ingen kan träna varje dag, år ut och år in, och äta enbart supernyttigt hela tiden. Men det som skiljer de personerna från de andra är att de försöker hitta tillbaka hela tiden. Det är den planerade banan som är målet, det är okej att ta omvägar, men försök hålla en så rak väg som möjligt.

träningsrutinen

6. Bara för att du missar en gång är det inte hela världen

Precis som i förra, bara för att du missar en gång så betyder det inte att det är slut föralltid. Det går inte att gymma VARJE tisdag kl 16.30. Det kommer dyka upp saker som händer då. Det går att boka om till att köra tidigare, senare eller till och med på onsdagen. Faktiskt. Eller så hoppar du bara över det passet den veckan. Det kommer fler tisdagar.

7. Skapa en miljö som ger framgång

Okej, du vill äta bra mat. Målet är mer grönsaker i maten. Gissa vad du ska köpa hem då och gissa vad du inte ska köpa hem.

8. Använd dig av en träningsdagbok

Här är ett längre inlägg om att använda såna, men det är lättare att följa upp om din vana faktiskt blev en riktig vana eller inte, om du använder dig av en träningsdagbok.

9. Umgås med såna som har den vanan du vill ha

Vi tar det åt andra hållet. Du vill sluta med vanan rökning. Borde du umgås med såna som röker hela tiden eller såna som inte röker. 😉 Du förstår va?

10. Bygg dina egna vanor så som du vill ha dem

Ta inte någon annans vanor för att kopiera exakt som de gör. Ta inspiration av andra och klura ut vad det är DU vill ha för vana. Vill du ha vanan springa till jobbet varje tisdag eller kanske köra bröstmusklerna varje torsdag eller lång cykelrunda varje lördag?

Klura på hur ditt liv ser ut och vad du vill ha för vanor, och skapa dem efter dina förutsättningar. Kan jag, så kan du. 

Vissa tänker för mycket och vissa ignorerar helt

Stort problem i träningsvärlden: träningshetsen. 

Varför det är ett stort problem: Vissa tar åt sig alldeles för mycket och vissa lyssnar inte alls, och båda grupperna blir kränkta.

Grupp 1. Läser om allt, försöker ta till sig allt, optimerar alla sina träningssätt och sin mat och ALLT, även om de bara är ”vanliga motionärer”, alltså inte några elitidrottare.

Grupp 2. Läser inget, tar inte till sig några råd, äter exakt vad de vill och blir kränkt när de läser rubriker som säger att de borde träna mer.

Och så generaliserar jag ganska mycket här nu. Såklart. Men vi har ett problem. Grupp 1 behöver chilla ner lite, behöver inte lyssna på allt, för de tränar redan, de borde ba fortsätta som de gör och köra på och leva lajf. Grupp 2 behöver ta till sig mer, försöka pussla mer, äta bättre och TA TILL SIG AV ALLT JAG BLOGGAR OM.

Tjena.

Det finns två grupper. 

Grupp 1 blir orolig så fort en säger att svenskar tränar för lite, rör sig för lite, blir fetare och så vidare. Funderar på hur hen ska kunna röra sig mer när hen redan cyklar till och från jobb, tränar på lunch och efter jobb och sen är ute och leker med sina barn.

Grupp 2 blir istället kränkt när de hör att svenskar tränar för lite, att det är en hälsorisk. Vilka är staten att säga att livet är i fara? Vilka är alla hälsobloggare som bara ger grupp2personerna mer och mer ångest?

Hur får en grupp 1 att LUGNA NER SIG, att tänka att det de tränar är good enough? Hur får en grupp 2 att öka farten? Att börja ta hand om sig själv? Att börja röra på sig?

Det är svårt att försöka nå båda grupperna samtidigt, eller hur?

Det handlar om att försöka få grupp 1 att inse att de gör tillräckligt, samtidigt som en försöker få grupp 2 att förstå att de MÅSTE röra på sig. Samtidigt som det inte ska vara en prestation ska det vara det. Samtidigt som det inte ska vara en HÄLSOHETS måste det vara det. 

Samtidigt som det handlar om att folk ska må bra så måste det handla om liv och död. Tyvärr. Och vart lägger ni er? Vart ska jag lägga mig? Nivån på den här bloggen?

Jag försöker nå grupp 2 oftast. I företaget försöker jag nå dem som vägrar träna. Kanske inte vägrar, men de som inte gillar hälsohetsen. De som är lite utanför träningsvärlden. De som måste få släppas in i ytterkanten av grupp 1.

För grupp 1 tar någon annan hand om. Hoppas jag. Tyvärr ramlar de ofta in här, för grupp1arna gillar att googla på träning. Hur gör en si och hur gör en så.

Vissa tänker för mycket och vissa ignorerar helt.

Jag tycker faktiskt att detta är ett alldeles för stort folkhälsoproblem. Att folk som redan är helt inbitna försöker bli ännu bättre, försöker veta allt, försöker träna som elitidrottare. Och att folk som inte kan något undviker det så mycket som möjligt.

Träningsbranschen jobbar tyvärr mycket emot att få grupp 1 att bli ännu mer inbitna, vilket gör att grupp 2 exkluderas mer. Tyvärr.

Mitt mål är att få grupp 2 att inkluderas. Att känna att de får hitta sin träningsplats.

Men det är svårt. Svårt att få grupp 1 att tänka mindre och att få grupp 2 att tänka mer. Eller vad tänker ni?

Fördelar och nackdelar med att mäta sin träning

 

Mäter ni er träning?

Som jag skrev om innan igår så mäter jag min träning för att hålla koll på mig själv. Det finns både fördelar och nackdelar med det, och det som är viktigt är att du behöver hitta din egen nivå och testa dig fram för att se vad du motiveras av. Jag gillar egentligen inte att mäta mig själv, men vet också att jag inte kommer utvecklas om jag inte skriver upp vad jag tar eller tränar.
– hets efter att alltid prestera bättre 
När det går överstyr och du alltid bara vill jaga bättre vikter, kortare tid eller vad det nu är du jagar.
+ motivation till att utveckla sig själv 
Jobba precis som jag. Motivera dig själv genom att skriva ner träna efter förra passet.
– koll på sin träning 
Det kan bli nästan en sjuklig inställning där du vet allt, kan räkna allt och maniskt måste ha koll på allt.
+ koll på sin träning 
Istället för att slöträna kan du faktiskt ha koll på din träning och se så att du utvecklas.
– allt ska jämföras med andra hela tiden 
Allt går självklart att jämföra, men eftersom du mäter din träning och dina tider/vikter eller vad du nu tränar går det alldeles för lätt att jämföra sig med andra, och du behöver alltid jaga andra.
+ din träning kan jämföras med andras 
Gör det som en rolig grej – vem tar mest i bicepscurls, marklyft eller tar kortast tid på milen?
Att mäta sin träning kan både bli positivt och negativt. Allt handlar om hur mycket, hur ofta och hur noggrann du är. Drivs du av siffror eller drivs du mer av bara beastmode-känslan? 

Mina fem förebilder i träningsvärlden och sporten

Idag är det internationella kvinnodagen, och idag är en sån dag då jag vill visa er vilka kvinnor inom idrotten som jag verkligen ser upp till. Det är personer och det är lag, det är träning, det är sport och det är liksom sånt som jag verkligen gillar.

1. Lovisa Sandström

Träning. Hälsa. Glädje. Lovisa är just nu min största förebild. Sån power i att driva företag i träningsbranschen, bara tar för sig, driver mängder med företag i samma och bara tar för sig. Håller med henne i mycket och hennes och Jessicas podd går varm här hemma.

2. Svenska fotbollslandslaget

Kan vi bara tänka tillbaka på sommaren 2016 och vilken galen resa de gjorde? Förebilder? JA, hela högen.

Pia Sundhage är nog den coolaste jag träffat någonsin. Tänk att hon ville träffa mig. 

3. Petra Månström

Det går inte att lyssna på ett avsnitt av Maratonpodden utan att bli sugen på att börja maratonträna. Nästan omöjligt. Eller att bli inspirerad av hennes intervjuer. Mitt absoluta favoritavsnitt är med Markus Torgeby. Men sättet Petra pratar om löpning alltså… Ja, det gör mig sugen verkligen. Så himla bra!

4. Angelica Roos

Kan vi prata om att Angelica var den första tyngdlyftaren på 20 år från Sverige som ens fick tävla i OS? Kan vi prata om att hon var den första kvinnliga idrottaren någonsin från Sverige?

5. Hela mitt älskade Örebro Roller Derby

Vet inte hur mycket de har lärt mig om träning (livet) sen jag började för två år sen men ja, genom att tacklas och kramas har jag (och dem?) utvecklats till vart vi är idag. Och vi har inte ens börjat.

Hela föreningen består av personer som kämpar för sina rättigheter och andras rättigheter. Det är en sån där stämning i laget (tycker jag) där normer ska brytas och där strukturer ifrågasätts och saker görs på annat sätt än vad som alltid har gjorts. 

Det finns inte många som jag ser upp till så mycket som mitt lag. Att jag får vara en del av dem liksom. Det är lite magiskt. Lite läskigt. Väldigt underbart. Jag är verkligen stolt över att få vara en del av Örebro Roller Derby. 

Sport och träning kan vi inte få för mycket av

Det är alldeles för få kvinnor i idrottens värld faktiskt. Det behövs vara fler. Mer. Massor med fler.

De här fem personerna/lagen är min stora förebilder inom sport, träning, idrott, ja, ni vet. Det är dem jag ser upp till, följer för att utveckla mig själv eller utmanas av för att de vill utvecklas.

Vilka är era förebilder?

Jag hoppas du har njutit av din semla idag

Ett ämne som är viktigt för mig är hälsa och att vara hälsosam. Eller, egentligen hälsosamt hälsosam.

Hälsosam innebär oftast numera att folk slutar äta onyttigt helt, onyttigheter de sträcker sig till att äta är nötter och det är enbart tillåtet på lördagskvällar en gång i månaden. Förutom det ska allt vägas och mätas och ingen sås på tisdagar och sådär.

Jag ser fler och fler på instagram som tagit hälsolivet lite för långt och dragit gränserna lite för hårt. Tyvärr.

Att vara hälsosamt hälsosam innebär för mig att en försöker ha de flesta måltider nyttiga varje vecka, men att några tillfällen får vara lite onyttigare utan att det gör något. Inte varje dag, inte varannan, men kanske tre eller två tillfällen i veckan.

Mitt knep är att i förväg planera ut de två tillfällena, så som jag planerat att äta semlan idag. Sen har jag planerat en kladdkaka på fredag, eller eventuellt lördag och kanske fika på söndagen också. Ett par gånger, inte för mycket, inte för lite.

Planerar du ut såna här tillfällen så blir det också lättare att ha koll på den där ångesten som vissa kan uppleva om de hetsäter eller mår dåligt över att de äter för mycket dåligt för ofta. Istället blir de här två tillfällena två tillfällen som du verkligen kan njuta av, utan att värdera dem eller tänka på det som något som är fel. För det behöver inte vara fel att äta socker ibland. Välj dina tillfällen och håll dig till dem.

Och du, när du ändå håller på, dra med kollegorna på det också. Det räcker med en bulle/vecka på kontoret, eller hur? 😉

Haka inte upp dig på kalorier in och kalorier ut

Det är visserligen viktigt i vissa fall, men för de allra flesta handlar det mest om att hitta en träningsform som är rolig och sen att begränsa sötsaksintaget (chips ingår i detta ÖRD) och inte äta onyttiga saker varje dag.

Ge din kropp de bästa förutsättningarna den kan få för att må bra.

Jag hoppas verkligen du njöt av din semla idag. Att den smakade sådär underbart gott och gick rakt ut i biceps.

Min var (som ni kanske ser) lite sliskigt blöt, för det regnade på den när den köptes… MEN riktigt god ändå! 😉

Återhämtning för idrottare

Det här kanske riktar sig främst mot idrottare, men jag tänker att många av mina saker jag nämner här även kan passa in på folk som fastnat i samma banor och bara kör på.

Återhämtning för idrottare efter en lång träningsperiod

Ni i laget har precis avslutat en lång och jobbig träningsperiod. Det har varit mycket spel, många matcher och det är bara sport, sport och sport i huvudet. Nästan så du är manisk.

Du känner dig trött hela tiden, ingen lust till att träna även om du älskar sporten och lagkamraterna känns nästan irriterande.

Här kommer tiden där det är toppen att ta några veckors paus från sporten helt och hållet. 

Det kan vara (även om det låter tråkigt) nödvändigt med ett par veckors paus från sporten, även om det är sporten som du älskar allra mest. Några veckors ledighet, där du försöker avskärma dig från sporten, inte spela några såna spel, inte kolla några matcher, ingenting.

Några veckor där du får testa andra saker, kanske ensam, kanske med laget.

  • Kanske tar du några veckor där du simtränar tre gånger i veckan och tar en promenix varje söndagseftermiddag till det där utegymmet.
  • Kanske tar du och laget och börjar med en annan idrott i bara några veckor. Kanske testar ni amerikansk fotboll, roller derby eller fotboll.
  • Kanske börjar du och en vän med något helt annat en kort period? Typ som matlagningskurs? Programmeringskurs?

Eller så gör ni något helt annat.

Är det nu idrottaren blir ett sånt där matlagningsproffs som fixar sånt här till dig som tränare..? 😉 

Det jag vill komma fram till är att det är bra att ta pauser och att låta hjärnan vila från sporten ett tag.

Bara ett par veckor räcker, men det behöver vara tillräckligt länge för att det ska bli en återhämtning för idrottare.

Ta bara inte de här veckorna till att sluta träna helt eller att ta till alkoholen, det är dumt. Däremot kan det vara bra att träna på andra sätt. Brukar idrottaren köra styrketräning en eller två gånger i veckan under säsong kanske det är bra att skippa den, åtminstone styrketräning i gymmet. Testa gruppträning, testa parträning (fast med lagkamraten så det blir sammanhållning) eller något annat som inte är i samma miljö.

Miljöombyten, bara för en stund, kan vara otroligt viktigt för idrottarens vilja och motivation till att fortsätta med träningen.

Eller vad tror ni?

Är det bra med pauser för idrottaren?