I am Mord-Sith

IMG_20151027_001007

När jag fick allt förklarat (vad derby är) för mig första gången sa de “du måste skaffa dig ett derbynamn!!” Vadå tänkte jag, dög inte Clara?, men när de förklarade insåg jag vad de menade och direkt kom Mord-Sith upp.

De är ett gäng krigare i min absoluta favoritbokserie Sword of Truth av Terry Goodkind. Hans sista bok, avslutande bok, släpps i november.

Att vara en Mord-Sith innebär att du är den värsta sortens krigare. Att du är helt brutal och du älskar att få andra att lida. Det är vad du jobbar med och det är vad du är. Smärta är ditt liv. Din egna smärta och att ge andra smärta. En Mord-Sith är bland de mest fruktade i böckerna, bara witch-women’s är mer skrämmande. Fast alla har sina bra och dåliga sidor, så Shota kan man inte hata för mycket…

En Mord-Sith är från början den allra snällaste och sötaste flickebarnet du kan hitta. Detta barn tas ifrån sina föräldrar och sätts i träning. Först ska det igenomgå the Test of Pain. De kommer misshandla barnet så mycket att barnet blir helt överkörd. It’s broken. Och när det är gjort gör man samma sak mot barnets föräldrar, där flickan får se på när mamman blir torterad och sen får hon tortera sin egna far till döds. Broken three times makes a Mord-Sith.

Jag kan inte säga att jag genomgått det eller vill göra det, det är bara sjukt. Men jag har en otrolig respekt för dessa kvinnor, för hur de troget genomför sina uppgifter, hur de beter sig och vilken makt de besitter. När man har läst bokserien åtminstone 3 gånger om (sista boken är nr 15) så skulle jag nog säga att jag vet hur de är. Och det är just därför jag vill vara en av dem. Att genomgå vad de fått stå ut med, även om de bara är fiktiva, är otroligt. Så många som dog bara för att de ville pusha gränserna för att få de allra bästa tjejerna.

Som tränare i Nerike Knockouts kommer jag självklart inte använda min agiel på varken medspelare, motståndare eller domare, men de ska veta, hade jag haft en fungerande så kanske jag hade råkat stöta den i någon domare som inte beter sig.

Att om vi någonsin möter ett lag där en spelare vet precis vad en Mord-Sith är, att veta att den kommer ha den största respekten för mig, det ni. I am Mord-Sith.

Division ett – en helg i Norrköping

Norrköping

Så. Division ett har startat. Vi spelade inte denna helg, men en del från laget var i Norrköping och kollade på bouten! Jag var där söndagen och såg Västerås spela mot Uppsala och Norrköping mot Umeå. Två spännande matcher där jag lärde mig mycket om hur de andra lagen spelar, så nu vet vi hur vi ska krossa dem allihopa ;).

Skämt åsido, men det var intressant att se de andra lagen spela. Tidigare scrim och bouts jag sett har jag inte alls tänkt på samma sett som denna. Vi identifierade olika spelarstrategier och såg vilka som fungerade i vilka situationer och inte. Vi såg vilka jammers som jobbade på styrka och vilka som var mer tekniska eller snabba. Vi lärde oss helt enkelt vad vi ska träna på och vad som är onödigt.

Typ som att jag måste lära mig allt. Men, om det inte vore en utmaning vore det inte roligt.

Hur allting började

Det var en eftermiddag i december 2014, en långsam föreläsning som hade startat klockan åtta på morgonen och då var klockan runt två när det kommer in tre otroligt glada och peppade tjejer på föreläsningen.

Vad de säger förstår ingen, vad de vill förstår ingen, men det jag fastnar för är deras energi och glädje (speciellt när man själv sitter där halvsovandes). Tre tjejer som försökte förklara en sport, som ingen hört talas om tidigare och ingen förstår någonting när en av dem målar upp en bana på vår whiteboard och drar en massa cirklar och streck…

Efter några om och men sitter vi på ett möte innan en träning, och jag tackar ja till något jag aldrig sett tidigare, men tränare… Varför inte? Vet fortfarande inte vad sporten går ut på, men efter ett möte där  jag fick se deras driv, deras målmedvetenhet blev jag också SÅ taggad och mådde så bra av deras positivitet, jag kunde helt enkelt inte säga nej.

Helt plötsligt var jag huvudtränare i ett lag, när jag inte ens läst min utbildning i ett år. Allt var annorlunda mot den erfarenhet av lagsporter jag spelat, hela världen runt sporten är helt annorlunda. Så mycket bättre.

Fredagsrull

IMG_20151009_200432

 

Idag har det blivit mycket rullande! På förmiddagen kom det några tappra änglar till universitetet och vi hade en friåkningstimme, där de som kom övade på allt mellan hopp, turnaroundtoestop och (jag mest) plogstop.

Eftersom jag läser på GIH har jag tillgång till de idrottshallar som finns där dagtid, och brukar ibland boka hallen för lite egenträning, som självklart de andra i laget får komma på! 😉 Ibland tror jag det är bra att man bara får nöta, nöta, nöta det man vill bli bättre på.

På kvällen hade coach Doom’s Daisy planerat en bra och utmanade jammerträning, både för freshies och för våra AV-spelare. Hårt, roligt och utmanade var det.

I den här nya kategorin RDB kommer det hamna roller-derby-blogginlägg, lite allmänt alltså. Blir töppbra, tycker jag!