Skyttesoldat i hemvärnet.

Ibland känns drömmen om militären långt borta, ibland känns det närmare. Såhär, som henne, så skulle jag kunna tänka mig livet som soldat.

Att inte alltid vara med, utan ibland. Någon gång i månaden eller veckan, beroende på hur allt annat i livet är. Som ni säkert märkt gillar jag ju att göra mycket olika hela tiden. Så en sån kombo som hon har, det känns bra för mig.

Ska jobba extra hårt för att göra GMU nästa vinter, eller när det kommer vara nystarter då.

Min största utmaning

clara toll

Ni vet ju om mina militärmåndagar, åtminstone ni som följt mig ett tag nu. Det är min projekt just nu i att försöka få mig själv att börja gilla löpning. Om det går bra? Nja. Om jag har ett tydligt mål? Ja.

Jag vill ju göra GMU någon gång i framtiden.

Och det känns liksom som att det ingår en hel del löpning och distansträning där. Både vad jag hört, läst, sett och ja, vet, så ja, det är en hel del löpning där. Eller såklart, beror alltid på vem du jämför med. Men jämför du med mig, hon som verkligen inte gillar att springa, så blir det mycket. 

Så, att springa generellt är min största utmaning. Att orka springa ett helt pass. Att inte behöva stanna hela tiden. Att inte vilja stanna hela tiden. 

clara

Jag har gått med i ett nätverk där alla medlemmar bloggar om träning och hälsa. Och de flesta medlemmar tränar helst ute i löpspåret. Alla utom jag.

Jag känner mig ganska kluven till det där. Alltså inte till att vara en icke-löpare, utan att försöka vara en löpare, och försöka passa in. För de flesta i den gruppen liksom längtar ut till spåret. Själv tar jag mig dit för att jag måste.

Fast.. måste jag? Att göra GMU är ju ändå min dröm och min största utmaning just nu. Jag vill ju bli en van löpare, fastän jag hellre lyfter tunga vikter inne på gymmet.

Utmaningen är väl helt enkelt att få löpningen till något jag tycker om. Något som jag vill ha varje dag. Något som de andra i nätverket också tycker om.

Läs mer: Camilla Lind berättar om sina utmaningar. 

Min största utmaning

Det får helt enkelt bli att klara allt det jag vill göra. Jag vill bli tillräckligt stark för att orka ta mig igenom jobbiga saker, tillräckligt uthållig för att kunna springa jobbiga lopp och cykla distanser jag drömmer om.

Som att i sommar hade det inte vart helt fel om jag kunde få igenom att cykla upp och ner till Taizé, platsen jag älskar. Det ligger lite norr om mitten i Frankrike, och det är en utmaning som heter duga, speciellt eftersom jag aldrig cyklat speciellt långt tidigare. Om jag vågar… det märker vi.

”När jag säger att jag springer så är det mer att jag joggar….”

Nu så är det dags igen, ladda upp för militärmåndag igen, oj oj ojojojoj oj oj… 😉

Samtidigt som ni kollar på det där ska jag försöka bege mig till skolan och vara motiverad för tre timmars föreläsning om hur en ska tänka vid kombinerad styrke- och konditionsträning. Spännande ämne, meeeeeeeeeeeen, ni vet, soffan är väldigt skön idag. Aja, dags att röra på sig! Har faktiskt börjat gå till skolan istället för att cykla nu när det är så himla halt, så ja, det är skönt med en morgonpromenix. Tar lika lång tid att åka buss till universitetet som att gå, för bussen stannar på fel sida campus mot var vi har föreläsningar, så det är ovärt liksom. Dock värt att åka buss när det blir -20 i vinter, då kan en ta innehållet genom långhuset.

Hejdå, hoppas ni får en riktigt bra träningsvecka!! 

Det blev en riktigt bra morgon i solen

Örebro träning

Det är ändå ganska sjukt att jag börjat gilla att springa.

clara

Jag tänker inte dela alltförmycket tankar om det här för det kommer imorgon. Men det är lite sjukt.

örebro

Kanske för att det var så himla fint väder, men det kändes lätt att springa.

träning

Jag behövde liksom inte stanna så ofta.

Ni får veta mer imorgon om det här magiska som börjar hända i mig. Det där med att jag ändrar åsikten om löpning. Kanske. Smått försiktigt. Nu ska jag redigera podd. Sånt där jag tycker är kul. Vi får se om den kommer idag eller imorgon. Någon dag. Håll i er. Tror det kommer bli riktigt bra. 

Militärmåndag – en smula sent

Nu var det måndag igen och det var dags för ännu ett löppass för militären. Tänka sig, det börjar kännas lättare att komma ut och springa. Det är helt sjukt. Kanske kommer jag börja tycka om det också? Det vore ju sjukt! 😉

Det är faktiskt väldigt bra att jag har mina militärmåndagar, för annars skulle jag inte fortsatt springa. Det skulle ha dalat ut efter första gången. För 1. jag måste leverera till bloggen och 2. jag MÅSTE träna inför militären. Det är två starka drivkrafter vilket gör att jag inte vill faila, utan jag pushar mig själv att jobba lite extra hårt. För tänk när jag står där på mönstringen och inte orkar springa. Visserligen cyklar de på konditionstestet, men tänk om det ändras.