Första träningshalvåret av 2017

Jag vet inte hur ni upplevt mig under första halvan av 2017, men jag vet att jag varit ganska borta i stunder. Närvarande och väldigt borta. Det har varit för mycket liksom. Clara Toll gjorde det igen, försökte göra för mycket. Jag försökte hålla i träningsscheman, försökte få träningen att fungera, försökte det mesta. Men mycket av min träning blev halvdan, mycket gick åt att bara överleva dagen och tyngdlyftningen gick sådär framåt. Men vad gör väl det. Egentligen. Träningen var min räddning under hela den här sista terminen på Tränarprogrammet med stress, med press, med vilja att prestera fastän det oftast inte räckte hela vägen. För skolan har inte gått bra den här terminen. Det är omtentor, det är om-inlämningar, det är clara-har-inte-läst-instruktioner-vid-examinationer och så vidare. Saker som jag annars kommer ihåg så lätt gick inte hela vägen den här gången. För jag försökte hela tiden fokusera på mitt företag istället. Vill ju bygga det, och inte sitta och uggla i skolan och läsa massa tråkiga rapporter. Och så ville jag fokusera på att bygga mig själv. Hålla ihop. Bli stark. Känna mig grym. Så här kommer första träningshalvan av 2017:

Januari 2017

Januari började med två intensiva examinationsveckor där vi satt och slet med våra träningsplaneringar och en annan uppsats = stress. Så minns de träningspassen var mycket tuffa, mycket hårda, mycket svett, mycket skrik (okej, kanske inte, men hade träningspass där jag behövde ta i och sluta tänka på skolarbetena). Det var här jag började lägga lite mer fokus på löpningen (faktiskt) och samtidigt lyckades jag skada min fot någonstans i det hela. Tyngdlyftningen fick som alltid vara det som jag pausar i och jag fokuserade på att bara bli stark. Jag menar, det är ju det som ändå är mitt största mål.

Februari 2017

Jag rullade en del (iaf en gång för det har jag bild på) och jag gjorde armhävningar på höjdskillnader (enligt instagram). Jag fokuserade på överkroppen och fokuserade på kondition, samtidigt som vi började med c-uppsats i skolan och så spelade jag fotboll en gång i veckan med världens bästa FFAT. Saknar det något enormt. Och ungefär här började jag bli sjuk och aldrig bli frisk (som ni kan få koppla till vad som står längst upp). Och bästa grejen: Fick mitt nya träningsschema för tyngdlyftningen som jag fortfarande jobbar på! 😉

Mars 2017

På bilden kan man se antingen en Clara som gör benböj eller en Clara som övar inför att dyka i vattnet. 

Mars innehöll mer sjukdomar, mer träning, tyngdlyftning såklart, en del löparrundor och ANTAGNINGSPRÖVNINGEN. Gick strålande trots feber och hosta. Rekommenderas inte. Borde kanske bokat om men hade nog inte presterat så annorlunda ändå. Kom in på min GU som jag ska göra i höst och så… alltså jag var nog sjuk i tre veckor av fyra under mars. Stressens stress. Lät mig inte riktigt vila. Kanske inte kunde det. Kanske var för mycket uppe i varv. Flängde liksom runt överallt, var med på mässor, jobbade med företaget, hade för mycket plugg, försökte för mycket. Är efterklok just nu. 

April 2017

April minns jag som min bästa månad faktiskt! Var frisk och var ute en del i skogen. Det snöade och det var fint och underbart och det var kaosigt ibland med såklart (hehe rim). Minns (och ser på instagram) att jag fick till bra träningspass, mådde bra, ser stark ut, tog tid för mig själv, insåg att jag behövde sluta stressa så började säga nej till massa saker (!!) och började spela mer och mer dataspel för att slappna av haha. Det är min to-go när jag behöver börja chilla mer. Under hela april jobbade jag bra med tyngdlyftningen, fick till bra löpträning och liksom började jobba mot min GU. Kände mig stark.

Maj 2017

Kollar mina sociala medier och inser att jag hade min mest icke-sociala-medier-period här. Inte många bilder, inte många filmer, inte mycket blogginlägg, inte något av någonting typ. Här jobbade jag i två veckor med ett projekt, började inse att min examen var borta så fokuserade mycket på det, har för mig att jag var sjuk någon vecka och bara sådär, ja, inte var på sociala medier. Träningen minns jag gick bra faktiskt, jobbade vidare med min överkroppsstyrka och började kunna göra negativa chins! Det var en stor vinst verkligen, även om jag fortfarande inte kan. Jobbar på det lite varje gång jag är nere på gymmet, jobbar med att hitta musklerna, spänna rätt, jobba med skulderbladen och rätt muskler och bara öva in. Maj var en bra månad, även om det var stressigt.

Juni 2017

Sen var det dags för examen. Universitetstiden var slut. Inga nya uppgifter, bara gamla att försöka bli klar med. En i taget och sen kommer examen på riktigt. Har lite kvar, men orkar inte stressa med dem. Nu mera är det mitt företag och min träning som är i huvudfokus. Nu är det stress-fritt, det är sociala-medier-pauser ganska ofta och jag tänker att det inte gör så mycket om jag råkar ha två dagar utan att lägga upp något blogginlägg.

Träningen i juni har gått UNDERBART. Har fått till bra träningspass, har kommit tillbaka till lyftningen ordentligt och börjat jobba med schemat igen ordentligt, har vart ute och vandrat ganska mycket (mer än tidigare iaf) och har fått till bra löpträningspass. Har visserligen skadat min fot igen så ingen lyftning på en vecka, men det gör inte så mycket, har fokuserat på överkroppsstyrka i veckan, och nu är det juli. Ny månad, nytt jag. 😉

Summering

Alltså, har gjort en del dumma val den här våren, men vet inte om jag hade velat göra annorlunda. För valen har ändå varit bra för mig på något sätt, även om träningen fått lida. Kanske behövde en sån här period för att inse vad som var viktigt för mig. Vad som är fokus. För det som är viktigt för mig i träningsvärld är att löpträna, marschträna och bli starkare i överkroppen. Tyngdlyftningen kommer numera i andra hand, även om det är det roligaste av det jag tränar. Min militärutbildning i höst är liksom ganska viktig för mig, det är det jag kommer hålla på med från oktober till juli nästa år. Visserligen sa de att jag var vältränad och kommer klara av GMUn galant även om jag inte tränar för det men har insett alldeles för många gånger hur min kropp reagerar om jag kastar mig in i något nytt (jag går sönder). Så nu, några pass i månaden, tränar jag för min GU, så att jag sakta men säkert blir redo, både fysisk och psykiskt. 

Är ni nöjda med ert 2017?

Dela gärna vad ni tänker i kommentarerna! Så kul att få läsa!

Det här med att få ont av att marschera

Jag har ju varit ute på en del vandringar nu och en sak återkommer varje gång efteråt: jag får ont i mina fötter och knän. Det är leder och ligament som gör ont, det är ibland även muskler, men oftast ligamenten sitter i någon känslig led. Knäna och fötterna. Mina stackars kämpar.

Är väldigt glad att jag började gå i tid så att jag lärde mig det här om min kropp hehe! Är ju ingen van vandrare, utan försöker lära mig själv hur jag fungerar nu i god tid innan jag börjar min GU… tänk om jag hade börjat gå en månad (!!) innan GUn och insett att min kropp inte gillar det här och halvt gått sönder under min nio-månaders-utbildning?

Sen är det väl inte så smart att vara ute och springa som jag har gjort senaste gångerna efter min marschträning (dagen efter visserligen). Kanske borde jag vilat i måndags istället för att försökt mig på milen.

Det är sånt här en kan lära sig i efterhand. Sånt där som jag vill testa mig fram och se min kropps begränsningar. Som att jag inte är van löpare och testar mig själv i det där. Utmanar mig själv och så. Jag är ju en person som helst tränar två-tre timmar på gymmet och sen kanske mest sitter på röven eller är ute och cyklar. Att gå och att springa är två belastningar min kropp inte är speciellt van vid och det behöver jag bli vanare vid. Ganska mycket vanare.

Så: Jag behöver vänja kroppen vid att gå mycket. Jag behöver vänja kroppen vid att det kommer komma jobbiga belastningar flera dagar i rad. Jag behöver vänja kroppen vid att använda leder och att saker kommer göra ont. Jag behöver få min kropp att inse att livet är smärtsamt (haha 😉 ) och att det är kul att springa.

Och nej, det är inte skor som är fel. Det är inte någon snebelastning. Det är bara min ovana i kroppen. Jag är ju en gym-tjej och en cykel-tjej. Kan tänka mig att springa 20 meter, eller att spela fotboll, men sen är det inte mycket annat som är roligt när det gäller att springa.

Jag måste bara vänja kroppen vid den här nya sortens belastning.

Och jag är så glad över att jag inte ska börja min GU om några veckor som först var planen, alltså att jag skulle börja en annan GU i juli. Men tänkte ”måste hinna fira mammas födelsedag och åka till Frankrike, och ta min examen på riktigt” så… oktober it is. 

Vad tänker ni kring det här?

Vi gick och gick och åt och badade och gick lite till

Det var ändå helt underbart. Eller hela helgen har varit underbar, men har också varit ledig så det är därför ni inte sett så mycket av mig. Behövde en ledig dag, eller en ledig helg.

Och idag fyller jag 23 år! Så är ledig idag med. Imorgon lovar jag mer business. Imorgon ska jag börja dagen med frukostmöte hos mig kl 8. Och sen tänker jag tjäna pengar.

Igår marschtränade jag och Daniel. En mil gick vi runt i skogen vid Bergslagsleden och ja, som jag nog sa en miljon gånger igår så ”Sverige är så galet fint.” Grönt och vackert och underbart.

Vi gick nästan en mil. En mil av skog och upp och ner, över vatten och nedfallna trän och myrstackar (gick nästan rakt in i en haha) och lite sånt där.

Saker jag lärde mig:

  • Sverige är vackert (haha förlåt)
  • Det är smart att ta höga istället för låga strumpor.
  • Det är smart att ta brallor som går över kängorna helt så en slipper saker som hoppar i skorna.
  • Det kan va bra att tejpa fötterna (säger alla militärer)

Sak jag tänker nu:

  • Vill ut igen.

Starka knän för marschering

Det finns nog inget som folk säger åt mig att träna som KNÄ-styrka och KNÄ-stabilitet (förutom marschträning) eftersom det är tydligen dem som slits allra mest därute i skogen när det ska vandras runt med 20kg packning. Och visst, det förstår jag. Knäna och fötterna lär ju få en hel del stryk, så dem, plus bålträning, ska jag jobba lite extra med.

Jag har fått känslan av att folk som ska in i Försvarsmakten ofta satsar på kroppsstyrka generellt (överkropp) och ”hoppar över” kondititonsbiten, men folk som väl gjort lumpen/GMU/annat verkar säga tvärtom, att det är konditionen som behövs extra kärlek.

Men för att kunna marschträna så behövs ändå lite fokus i gymmet på de stackars knäna tycker jag. Lite allmän styrketräning för benen, där musklerna kring knäna är i fokus. Musklerna som fäster runtom den där leden. För de kommer få stryk när du ska upp över stockar, böja och göra allt möjligt därute i skogen. Så här kommer ett gäng övningar att köra, kommer du på fler knä-muskel-stärkande övningar så skriv i kommentarerna! Vore så snällt om ni vill hjälpa till!

Step up på bänk

Antingen vikt i händerna eller en stång bakom nacken. Låt det vara benet du har på bänken som jobbar, det andra benet ska helst inte användas. Sjukt tungt och bra träning för framsidan.

Benpressen

Jobba med att bli rörlig samtidigt som du pressar och jobbar med musklerna. Ta ut hela rörelsen och jobba långsamt. Stärk musklerna.

Läs mer: Försvarsmaktens information om träning inför GMUn

Utfall med stång bakom nacken

En annan bra övning att stärka upp benmusklerna – och här hela kroppen. Det blir både vadträning och lårträning, samtidigt som du får träna på statisk core och spänning i armar och skulderblad. Helkroppsträning är bra i det här syftet.

Variant: viktväst eller din marschträningsryggsäck. Varför inte köra lite utfall var femte minut när du är ute och marschtränar?

Benböj

Hederliga benböj. Skivstång bakom nacken. Böj böj böj. Ja, de är bra.

Knee extensions

Kött-mos-övning. Kul maskin att superseta i eller köra dropset.

Frontsquats

Benböj fast med skivstången fram istället för bakom nacken. Bra flexibilitetsövning, bålstyrka och självklart benstyrkan. Tar lite annorlunda jämfört med vanlig benböj så den kombon gillar jag bra.

Läs mer: Att träna inför militären (inlägg jag skrivit hos BoH)

Pistol squats

Kanske inget som är ett måste, men jag gillar dem. Tar både bra i benen och jag får träna på rörlighet och kroppskontroll samtidigt. Jag kan dock inte göra hela själv än, håller i trx-band här (som inte syns) som jag drar mig upp i. Ner kommer jag men inte upp 😉 

Har du några bra tips på övningar för att bygga starka knän för marschering?

Kommentera nedan! 

Idag har jag varit riktigt bra på att röra på mig

För här sitter jag i min soffa efter att ha vandrat i en och en halv timme med en tung ryggsäck, cyklat kanske 1.5 mil, badat massor och gymmat.

Den där GMUn börjar närma sig. Det börjar närma sig med utbildning igen. 120 dagar kvar. Och om 120 dagar tänker jag vara redo. Därför kör jag fys med mig själv, och kommer jobba med att bygga upp mig inför min GMU. Kanske inget som behövs egentligen, men jag vill för 1. kul och 2. vill ej gå sönder. Vill ej skada mig. Vill hålla. Vill inte bryta ben. Vill inte vara svagast. Vill vara väl förberedd. Sen kommer det ändå säkert komma en jobbig käftsmäll ändå men men. 

Så i sommar ska jag försöka få till en marsch en gång i veckan ungefär. Svettigt och roligt. Lyckades redan få bonnabränna av väskan idag. Underbart. 😉

Och på kvällen nu har jag kört ryck-träning och lite benträning. Var ganska trött i benen dock, har ju rört mig otroligt mycket idag så…. benträningen blev sådär bra.

Men det var kul. Svettigt och kul. Genomförde allt på schemat iaf. Allt annat (benträningen) var bonus.

Nu är det dags att ladda för en ny vecka.

Vad ska ni träna? Jag har en hel del på schemat. Förhoppningsvis massor utomhus. I en sjö. Det vore något.

Har jag börjat gilla löpningen?

Det går ju framåt (hehe) hela tiden. Orkar lite mer, springer lite snabbare, pushar mig lite mer.

Det är ju nästan roligt att springa.

Nej, skämt åsido. Jag älskar vikterna. Älskar att känna mig stark. Men för min GMUs skull behöver jag ju träna löpning. Och marschering. Det där ska jag ta tag i igen också ja. Marscheringen. Behöver gå fler mil helt enkelt. Någon som vill med?