Mitt sista pass inför GMU – eller?

Herregud. Tänk att det blev hela 30 pass i min playlist. Här ser ni sista träningspasset. Avslöjar lite angående min tränarkarriär. Avslöjar lite andra saker med (som att det är ngt med mina lurar) och lite annat.

Det är alltså en vecka kvar innan jag börjar idag. En vecka som massor ska hinnas med:

Måndag: Idag har jag suttit och skrivit på min c-uppsats en stund och sen gått ut med söthunden en runda. Snart är det dags för kvällsträning och nu kollar jag ut på de två helikoptrarna som kör förbi här? What is going on. Tänkte köra ben, massor med utfallssteg och lite såna där benböj ni vet. Och chinsträning. Helkroppspass alltså. Kommer inte gymma förrens på lördag så förtjänar det.

Tisdag: Fortsätta med c-uppsatskompletteringen och hoppas bli väldigt klar. Imorgon blir det nog en löparrunda och sen är det väl matlagningskväll med H.

Onsdag: Färdigfix med c-uppsatsen, åka till Örebro, sista Guerilla Office på 9 månader, sista träningen på actic och sista passet med ÖRD någonsin. Hujedamig.

Torsdag: Sitta och gråta pga kommer sakna ÖRD. Nej, men på torsdag är min företagsfest!!! Kanske löptränar innan också! Och städa iordning i min lille lägenhet.

Tre veckor kvar innan jag börjar!!!

 

Löpningen inför min GU går sådär, har en skada som inte vill släppa, men som bara känns av när jag springer. Kanske borde kontakta en löpcoach som kan utvärdera min löparstil? Kanske är det? Idk. Min egen pt-verksamhet handlar ju om styrketräning främst, jag kan ju inte löpning och sånt där. Kanske skulle göra löpningen roligare?

Som jag skrev för ett tag sen så hade jag planerat att göra klart mitt tyngdlyftningsschema innan jag rycker in, men vet ni? Jag har inte mått speciellt bra i sommar, jobbat konstiga tider, rest runt mycket och inte fått lyftningen att fungera. Så jag tror att jag faktiskt bara kommer ge upp tyngdlyftningsförsöket, åtminstone försöket i att bli bra i det just nu. Försökte köra några lyft igår men kändes sådär bra. Kanske kan lyckas bättre med det längre fram, idag och imorgon har jag vilodagar. Kanske ska köra på ÖKKs tjejträning på onsdag… Då är det bara tjejer därnere och det brukar vara himla peppigt och roligt att träna då!

Igår mådde jag lite extra dåligt, ångesten kom som en attack och bara högg tag i mig när jag skulle jobba med företagssaker. Så istället åkte jag och Jessica och kollade på när KIF spelade oavgjort mot Rosengård, vilket är galet stort! KIF ligger sist i tabellen och Rosengård låg tvåa, och att det blev oavgjort, det är liksom… stort. Blev väldigt glad för deras skull! Jag och J bestämde att vi ska försöka se fler matcher innan säsongen är slut, fotboll är ju faktiskt väldigt kul.

Det är som en av personerna i ångestpodden (jag och namn, fråga inte vem av dem) som brukar prata om att personens ångest avtar i sportsammanhang. Ångest kan liksom inte bara försvinna helt sådär hux flux, men tror hen brukar säga att ångesten avtar och liksom att hen blir helt inne i sporten och släpper allt det där jobbiga för en stund, vilket kan vara otroligt skönt.

Här är en sak som gör mig riktigt glad idag. Jag har bara tre arbetspass kvar på mitt extrajobb innan jag bara ska chilla kakan och inte göra något. Pilla navelludd i två veckor. Haha kanske inte.

Men ska bli otroligt skönt att lämna in min hemvårdsplupp på torsdag kväll och säga tack-för-mig. Ta bort mitt nummer ur vikariepärmen och bjuda på något gott som tack för mina tre (!!) år på Älvtomta hemvård. Hade tänkt att första sommarn skulle vara sista, sen blev det en till och i somras så behövde jag ett enkelt jobb där jag inte behövde lära mig nya saker, så att jag kunde fokusera på företaget ändå.

Gillar verkligen att jobba i vården, funderar ofta på att utbilda mig till ambulanssjuksköterska, men får se. Har ju hela livet framför mig att fundera och eventuellt gå en sån utbildning. Vet ni vad jag ville bli när jag var liten? En ”plugga.” Så det är därför jag snart börjar min tredje eftergymnasiala utbildning och säkerligen kommer gå ett par stycken till. 😉

Förresten så fick jag igår lite påhopp om att en person misstolkat ett blogginlägg, och utan att kommentera det för mycket så läste jag precis Isabella Löwengrips inlägg om att bryta normer. Och känner att mitt lilla påhopp inte är något jämfört med vad hon får stå ut med. Jag är ju inte avundsjuk.

Vad jag ska göra under mina lediga veckor

  1. Jobba med min företagsfest jag ska ha precis innan jag rycker in. Ska fira att jag drivit företag i två år och att det kommer ändras helt snart. Verkligen helt och hållet. Så kul! Ska fira allt som hänt hittills, det är ju viktigt att fira.
  2. Jobba och fixa med Stora Influencerpriset som jag fått förtroende för att jobba lite med.
  3. Jobba med en rör-dig-lite-i-vardagen-grej jag ska ha nästa vecka. Kommer mer inlägg om det längre fram!

Äntligen har jag fått mina m90 kängor

Äntligen börjar det kännas på riktigt. Bara några få veckor kvar innan jag börjar och att skorna är hemma gör det ju lite lättare att förbereda sig.

Kängorna är i läder och de är stenhårda och stela, så mitt första projekt var att mjuka upp dem enligt riktlinjer jag fick av dem på regementet.

M90 kängor

Igår: blöta upp med varmt vatten inifrån så att de värms upp (bara några minuter, stod tydligt på internet (hehe) att de inte fick bli för varma). Sen ut med allt vatten, på med dubbla sockor jag fick med och sen satt jag i soffan med dem hårt åtsnörade en stund och sen diskade jag en stund.

Idag: ska de smörjas in ordentligt med en slags skokräm jag har fått som ligger någonstans i något fack i lägenheten. Tur att jag bara har 41 kvm att leta på……… 😉 Sen minns jag inte om jag skulle ha dem på eller inte när de är insmorda, men lika bra att dra på dem och sitta och skriva på datorn va?

Min plan för kommande vecka: Ha dem på jobbet. Ska jobba tre och ett halvt pass nästa vecka och varför inte ha dem? Behöver vänja mina fötter och behöver få dem ingångna lite mer. Hoppas bara de där blåa plastskydden vi har hos brukarna fungerar och inte är för små…. 😉

Efter det tänker jag även ha dem ute i skogen ett par gånger, öva på att rengöra ordentligt (vilket var superviktigt sa dom) och sen mest försöka lära mig att snöra på dem ordentligt på en gång så att de inte behöver bli justerade, om de klämmer åt för hårt eller för löst ni vet.

Mvh övertänkaren. 

Hoppas ni får en trevlig fredag! Jag ska ut och springa milen alldeles strax, ska bara dricka upp kaffet. Sen blir det…… ja, det vet jag inte riktigt. Inga klara planer idag, förutom att H kommer hit ikväll, äntligen!

Saker jag är nervös över inför GMUn

Det börjar faktiskt dra ihop sig. Idag är det fem veckor kvar tills jag börjar. Fem små veckor. Är helt superpirrig och jättenervös haha, och speciellt nervös över inför GMUn:

1. Att det kommer vara jag och en tjej. Plus ca 40 grabbar.

2. Att jag kommer få mens exakt varje gång vi har fältvecka. 

3. Att jag kommer misslyckas med varenda fläta jag försöker sätta upp så jag måste ha mitt hår i en bulle hela GMUn och då behöver klippa av allt hår efteråt pga slitet.

4. Att jag kommer vara sämst. (här är nog min absoluta ångestpunkt)

5. Att jag inte kommer kunna hantera vapnet och få panik av det. Har aldrig hållit i ett vapen så vet liksom inte hur jag kommer hantera det hela. Eventuellt får jag total panik och hoppar av min GMU.

6. Att mina fötter och knän och höfter kommer gå sönder och jag kommer få ont av exakt allt. Känns inte alls bra just nu i höger höft och vänster fot. De mår inte bra sen efter tough viking. 🙁

7. Att jag kommer få världens skavsår av kängorna när jag börjar gå in dem (har fortfarande inte fått dem, de skulle skickas till mig 🙁 ) som inte kommer gå över och att jag kommer få äckliga köttsår haha…….

8. Att SJ-tågen hem och dit på permission alltid kommer vara sena. Var nära att missa anslutningen på tåget jag sitter på just nu nämligen. Hehe.

9. Att jag kommer få skit pga Militärkvinnor. Har väldigt svårt att tro det men man vet ju inte, de kanske får någon dille på att sätta dit mig. Tur att jag har ett instakonto med över 4000 följare så jag kan sätta dit dem då 😉

10. Att jag kommer glömma något jätteviktigt när vi har fältvecka. 

11. Att jag kommer råka skjuta någon (???) Haha är så nervös för detta. Vi kommer inte få hantera några laddade vapen (eller vad det nu heter) på ett väldigt långt tag meeeeeeen får ändå panik. Vet inte ens hur jag ställer mig till att döda någon med ett vapen. Att vara i krig. I riktiga situationer. Ser fram emot diskussioner angående detta på GMUn.

12. Att jag kommer göra sönder någon viktig utrustning. Typ ett fordon. En anläggning.

13. Att jag kommer tycka att det är fel och att jag inte trivs där. Att jag inte vill fullfölja utbildningen.

14. Att det kommer vara alldeles för tuffa fysiska krav så jag blir totalt sågad. 

15. Att jag inte kommer få några vänner #hahatönt #eller?

16. Att jag antingen blir någons favorit eller någons hatobjekt. Angående att vara två tjejer så kommer vi ju automatiskt vara utsatta, hur vi än gör. Killarna kommer ju kunna va en i mängden om de vill. Det kommer aldrig vi.

17. Att jag kommer sova katastrofdåligt varje natt och bli helt förstörd. Att vi blir väckta varje natt jättetidigt och att jag inte kommer i säng i tid och allt haha. Ja, nä, det är en seriös utbildning och inget slavdrivande men ni vet, en har ju sett filmer. 😉

18. Att jag kommer sova i samma rum som 9 andra grabbar och aldrig någonsin få sova pga alla snarkningar. Tur att jag alltid låter värst om nätterna…………… Måste fixa ett stort lager allergimedicin till GMUn tror jag.

19. Att jag inte kommer orka bära vapnet? Idk det kan va skittungt.

20. Att de tycker att mitt efternamn är ett väldigt roligt namn som kan ändras till både troll och boll. Så himla kul. Jätte. Tjoho. Oklart om de kan komma på någon ny variant jag inte hört innan. Det var väl på lågstadiet som jag senast hörde en ny version.

Vissa saker är såklart mer rimliga än andra. Jag kommer ju inte råka skjuta någon, hoppas jag verkligen. Då hamnar jag väl i fängelse? Vållande till annans skada (DÖD??) Åh usch.

Har du gjort GMU eller liknande utbildning?

Vad var du i så fall nervös för?

Förra veckan när jag sprang vilse i Katrineholm

Tur att vädret var roligare där än det är här nu idag. #regniörebro

Idag ska jag egentligen springa igen MEN vet ni? Igår skar någon sönder mitt bakdäck på cykeln, så istället ska jag gå till jobbet, hämta cykeln, lämna den på service och sen gå tillbaka till jobbet. Det blir typ en mil. Kul. Är inte alls bitter och sur. Nej nej.

Såg precis att jag inte får till träningen alls den här veckan. Blev ännu surare nu. Livet.

Tough Viking 15 km racerapport

Skön bild efteråt. Inte så lerig men väldigt trött. Som ni ser kan jag inte riktigt sträcka ut benen här…. 😉

Först och främst, stort tack till Luminox för att jag fick springa för er. Blev press-inbjuden i egenskap av bloggare och ja, det var riktigt kul, så stort tack!

Tough Viking 15 km

Kändes som världens längsta lopp, men antagligen det roligaste också. Ett hinderbanelopp på en och en halv mil, med massor med hinder att ta sig över, under eller simma igenom.

Precis innan loppet var jag så nervös, hade ont i magen, och var verkligen inte sugen på att springa loppet haha!

Vi var ett stort gäng från Luminox som körde, från hela världen. Elitmilitärer, ett skönt gäng från Österrike, vi från Sverige och massor med andra personer. Väldigt brokig skara, men alla sprang ju inte ihop. Jag skulle springa med mitt lag på fyra andra personer, men ganska snabbt tappade jag bort dem. Några hamnade framför och några bakom.

Luminox höll en uppvärmning för allihopa ungefär tjugo minuter innan start, så att vi skulle komma igång, bli peppade och sådär ni vet. Inte skada sig alltför mycket. Sen var det dags för start och helt plötsligt var vi igång och DÅ släppte exakt alla nerver.

Första hindret var att komma förbi ett gäng americanfootball-spelare och det gick väldigt bra, lyckades hoppa emellan så fick inte en enda smäll. Sen sprang jag på högersidan och där var de inte lika aggressiva heller, så det var ju lugnt.

No automatic alt text available.

Sen var det en del klättring, hoppa över däck, och massor med roliga saker. Sånt som jag är bra på.

Och så var det en lerhög. Eller flera lerhögar. Där folk fastnade, tappade skor, tappade kläder. Jag fuskade en hel del och sprang förbi försiktigt på kanten. Blev jättelerig ändå.

Sen kom ice tanks, och här fuskade jag ordentligt. Vi kom fram till ett hinder där en skulle ner i en låda med is, simma under en sak och upp igen, och ja, den lådan, den var väldigt trång och liten. Usch och fyfan. Hoppade förbi och fick en arg blick men men, ville inte att de skulle behöva hitta mig helt avsvimmad… 😉

Sen gick de flesta hinder väldigt bra. Allt som var beroende på armstyrka var skittufft, jag tappade ofta greppet och lyckades liksom inte göra det jag skulle. Men hängde i alla hinder en liten stund innan jag gav upp och fick springa straffrundan.

Mitt lättaste hinder var balanshindret – en skulle gå på en väldigt bred planka (tyckte jag iaf) en bit och det gick väldigt bra för mig, men många andra kaxiga försökte springa eller gå snabbt och de ramlade och slog sig (hehe) så även om de klarade alla andra hinder bättre, så var jag fan grym på detta! 😉

Fick många vänner längs vägen som jag fick hjälpa eller som hjälpte mig över eller under saker. Vi hittade en bra väg igenom träsket, höll i varandra när vi ramlade och allt sånt där. Inga som jag träffat tidigare eller antagligen träffar efter.

På ett ställe skulle vi simma ungefär 400 m (vad jag hörde) och det var ju nästan underbart skönt. tror det kom kanske efter en mil, och jag som älskar att simma tyckte nästan att det var avslappningsstunden under loppet. Väldigt glad att klockan jag fick av Luminox klarade badet och all lera också!

Atlasstenarna som en skulle lyfta upp på en hög var sjukt tufft! Aldrig gjort det tidigare men sett på instagram (haha) på hur strongwomanpersoner gör så visste på ett ungefär men kunde inte ens få 50kg-klumpen att lyfta från marken. Måste träna på det uppenbarligen.

Fallskärmsjägarna hade roligaste hindret tror jag, klättra upp för en grej, ner i sanden, ut i vattnet och under ett nät. Blev så himla peppad av grabbarna som stod och skrek på mig haha!

Saker jag ska träna på tills nästa gång:

  • Allt med armstyrka. Allt med armgång. Testa olika armgångsgrejer. Jobba mycket mer med armarna. Hade nog inte klarat något hinder som var med armgångsliknande om jag inte hade fått hjälp av vänner längs banan.
  • Lyfta atlasstenar.
  • Löpträna mer (såklart)
  • Försöka bli av med höjdrädslan.

Kommer jag göra det här igen? Högst troligt. Är väl lite knäpp i huvudet men gillar tydligen sånt här. 

Tack Vilda för att du drog med mig på det här!

Juste förresten! Sista hindret var ju ett elhinder och jag har hört så många skräckhistorier angående det där så tänkte febrilt hela loppet på om jag skulle göra det där hindret eller inte. Men bestämde mig för att säga att jag var gravid och då fick en krypa under två saker istället för att springa igenom det där dödshindret. Skönt att få vara gravid för en stund. 😉

”GRATTIS!!!” skrek de till mig haha!

Förlåt, men springer verkligen folk ett lopp som tough viking när en är gravid? Jag fick så mycket saker i magen och i ryggen (kanske är klumpig) som kanske inte är bra för barnets säkerhet? Men vad vet jag. 

Självklart pratade jag lite med gänget från Försvarsmakten inne i deras monter. Vi pratade om Militärkvinnor, om min GMU-start som är om en och en halv månad och en hel del annat. Ser ni hur trött jag ser ut efter att ha sprungit i tre timmar? 

Tre timmar tog alltså loppet. På pricken. Var jätteskönt att ha den där klockan på armen för att ha koll på mig själv så jag kunde pusha på mig själv lite ibland. Efter ungefär halva loppet fick jag jätteont i ljumskarna, var inte alls skönt, men men. Kom iaf igenom hela loppet.

Tack actic som gav mig både massage och tejpade min trötta fot så jag slapp allt vad fotvrickningar heter. Min kropp är ju lite småsöndrig. 

På kvällen kom jag fram till Göteborg och hemma hos Dorotea fick de väldigt många skratt åt min stelhet. Note to self: Stretcha där det gör ont efter ett lopp. Sätt dig inte på ett tåg i tre timmar utan att stretcha. Kunde inte röra mig normalt (för mig) och idag (torsdag) gör det fortfarande lite ont. Så stretcha. Detta var inte roligt liksom. Eller ja, för alla andra var det väl det. 😉

Tack för i år, vi ses väl nästa år.

Imorgon är det dags för tough viking

Och jag är så dåligt förberedd jag kan vara.

Först Frankrike utan att träna och sen jag kom hem har jag varit sjuk. Har fått till några träningspass så att jag sluppit ha ont i ryggen men det är det enda.

Och imorgon är det en och en halv mil (!!!) med massor med förjävliga hinder. Det här kommer alltså inte gå bra alls. Ser ”fram emot” att skriva min racerapport. Hoppas jag inte bryter benen eller något annat.

För ett år sen skrev jag förresten ett inlägg om att jag saknade alla tjejer i FM i deras sociala medier. Såg bara män män män män män överallt. Tänk att jag startade Militärkvinnor ändå, och fick reda på att det visst finns mängder med kvinnor i FM. Faktiskt. Tro det eller ej. Män är väl bättre på att synas och höras. 

Så himla intressant det där.  Märks ju att facebookgruppen där det bara är tjejer behövdes. Det ställs minst en fråga per dag, och då är det ”bara” 500 medlemmar nu. Är så himla glad över att jag fick starta ett sånt här community och att jag får ha ett nära samarbete med Försvarsmakten själva. Vi pratar liksom minst en gång i veckan haha!